Aftonbladet – 12 februari 1868, sida 2

Se här hvad jag tänker mig: Af detta kapital, som tillhör de fattige, tdelar den ärade centralkomiten nu genast mkring 10 å 11.000 rdr till skyddsföreninarne, att efter de olika församlingarnes ntal af behöfvande användas — utan afeende på huruvida de sökande tillhöra eller cke tillhöra skyddsföreningens egna skyddsingar — till (hvad förut nämdt är) föda och ved samt till hyresmedel åt alldeles hjelplösa familjer och sådana fränfallna personer, som ;j ega någon egen härd. Derefter användas emellan 4 å 5000 rdr till arbetsmaterialier och förtjenster icke blott för fattiga fruntimmer, utan för totalt afsigkomna handtverkare, som endast behöfva ett litet förlag för att sedan sjelfva kunna föda sig och sin familj. Detta lilla förlag kan också utgå som lån, att afbetalas med arbete; och då allmänna skyddsföreningen har sina försäljningar, skola säkerligen många af dem, som änkt penningar till materialier, komma att öpa af produkterna, så att de fattiges affärer på det sättet gå upp genom vexelverkan. Det äterstående penningbeloppet torde deremot reserveras till emot våren, då nöden troligtvis är än svårare och man med full kännedom om behofven kan bestämma den vigtiga punkten huru detta örtverblifna kapital skall användas till den fattiga befolkningens verkliga bästa. Matte hvad jag nu yttrat icke väcka centralkomitens misshag! Under den ädla bestyrelse, som allmänna skyddsföreningen för närvarande eger, var min enskilda mening kanske obehöflig att uttala; men när så skett, önskar jag att äfven pressen må uttala sin, på det att, om något tadel uppstår det må träffa mig och icke allmänna skyddsföreningen, till hvilken jag icke har äran at räkna mig. Jag vill nu endast af varmt hjerta önske samtliga skyddsföreningarnes fruntimmer ett godt tälamod vid det så allvarliga och samvetsömma värfvet att utdela medlen. Til de fattige åter hembär jag den bönen att de måtte ha fullt förtroende till dem, hvilk: ega utdelningen om händer och lata öfvertyga sig att ingenting vore omöjligare är att en enda menniska skulle kunna uträtt: det värfvet. Stockholm den 11 Februari 1868. Emilie Flygare-Carlen. P.S. För att ej alltför mycket upptaga d resp. tidningarnes utrymme på en gång, anhålle att redovisningen för bazarmedlen måtte få med delas i nästa nummer.