Aftonbladet – 11 februari 1868, sida 3

juveler o. s. v., dem den ädle lorden vägrade att återlemna till henne och dem kammarjungfrun tagit i besittning. Alla hennes tillhörigheter värderades till 20,000 . Lorden är en bland de rikaste män i England. Den ädle lorden ej blott icke blygdes att låta stämma sig för denna affär till Queens Bench, utan han hade äfven den fräckheten att genom sin advokat låta förklara, att m:me d Alteyrac, såsom varande gift, ej kunde instämma någon till domstol utan sin mans samtycke. Han yrkade att mr dAlteyrac skulle sjelf infinna sig. Vid denna invändning förklarade sig ordföranden i Queens Bench inkompetent. Hans ord vid förklaringens afgifvande förtjena att anföras; enligt Times lydde de sålunda: Denna rättegång — sade han — är en stor offentlig skandal. Svaranden borde rodna vf blygsel, ty hans sak är af den beskaffenhet, att den ej borde hänskjutas till en vanig domstol, utan till en hedersdomstol. Efer att i 15 års tid ha lefvat tillsammans ned en qvinna, hvilken man ej har något utt tillvita, är det ej tillåtet att på det sätet kasta henne ut på gatan; på äfven de svåraste skäl kan hon, ej bestjälas på sin nskilda förmögenhet. Efter detta tal, hvars verkan man kan na, föreslog ordföranden att parterna skulle inderställa sin sak en kompromiss afgöande, Detta förslag antogs och målet afkrefs. Man torde snart få höra om en öfrerenskommelse i godo blifvit träffad. Reclamen lurar öfver allt. Men hittills ha i icke, säger en fransk tidning, upphunnit ir puffister i England, der helt nyligen en ernvägs-tidning för att göra sig mera känd ät föra genom Londons gator ett lokomotiv naturlig storlek, uppställdt på en vagn som rogs af 24 hästar och hvilket var helt och ållet beklädt med den ifrågavarande tidninens annonser. En amerikanare, som fick öra talas härom, utbrast: — Bah! Småsaker! I Newyork skulle vi a gjort det bättre än så... då och då skulle nan ha låtit lokomotivet springa i luften!