Aftonbladet – 11 februari 1868, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Den 6 dennes afslöt lagstiftande kåren dissussionen öfver art. 3 i presslagförslaget, wvilken handlar om stämpelafgiften för tidningar och broschyrer. Förgäfves ansträngle sig Jules Favre, Gutroult, Darimon och Haentjens för att få sina amendementer angna, hvilka gingo ut på dels att nedsätta ämpelafgitten, dels att från sådan befria vissa tryckta saker. Kåren antog utskottets förslag. — Blott ett enda amendement vann nåd inför församlingen, nemligen Joliots, som från tio till tre nedsätter det antal silor, som skola bestämma, om en tryckt skrift skall betraktas såsom broschyr och således vara underkastad stämpelaforft eller säsom bok och vara NG derifrån. NGLAND. De engelska tdninvarne redogöra för ett tal, som Bright i dessa dagar hållit för sina valmän i Birmingham vid en fest, hvilken dessa, såsom vanligt alla är, gåfvo för honom och Dixon, stadens båda representanter, Brights tal, som var mycket långt och nästan uteslutande behandlade frågan om Irland, var ett motstycke till det, som lord Stanley nyligen höll på de konservatives bankett i Brighton. Lord Stanley hade väl medgifvit, att ett ondt fanns, men förklarat, att han icke insåg botemedlet derför och icke ville taga sin tillflykt till qvacksalvare, emedan läkarne icke 1 en handvänning kunna utfinna ett medel att radikalt bota en gammal inrotad åkomma,. Bright angrep häftigt lord Stanley för detta yttrande och ansåg det vara medgifvandet af en oförmåga, som aldrig borde ha gjorts af män, som blifvit kallade att regera. Han anmärkte, att den omnämnda sjukdomen varat mer än hundra år, och att då läkarne ännu icke kunnat finna något botemedel, vore det kanske icke ur vägen att vända sig till qvacksalvarne. Emellertid föreslog han botemedel, som han icke ansåg för qv vacksalveri. I en punkt var han öfverens med lord Stanley. Han erkände nemligen icke nödvändigheten af Irlands skilsmessa från England. Om detta skulle vara nödvändigt, vore det Englands fel, då det ej förs ått att tillfredsställa Irlands behof. Det sunda förnuftet, den vaniga rättvisan äro tillräckliga att göra detta. Att upphäfva statskyrkan i Irland och göra bönderna till jordegare vore i hans tanke no; för att återföra Irland till unionen. Me statskyrkans upphäfvande menade han dock endast att alla bekännelser, och således äfven statskyrkans, skulle bli lika berättigade. afseende på förändringen i allmogens ställt ning ville han taga förhållandena i Preussen till mönster. NORDTYSKLAND. Vid preussiska deputeradekammarens slutvotering den 7 dennes i fråga om den hannoveranska provincialfonden bifölls utskottets vt deputeraden v. Kardorff amenderade förlag med 200 röster mot 168. Amendemenet gick derpå ut, att den föreslagna räntan skulle beviljas Hannover blott såsom intesrerande del af den preussiska statsbudgeten. Dagen före omröstningen gaf grefve Bisnarck en stor middag, till hvilken många epresentanter voro inbjudna, och hvarvid srefven underrättade sina gäster om sin amma dag begärda och erhållna permission. ?a aftonen gafs stor bal på slottet, till hvilen öfver 200 deputerade — alla, som hade flemnat sina kort hos hofmarskalksem;etet — voro inbjudna. Alla husets frakioner voro representerade, framstegspartiet .enom en medlem, deputeraden Schmidt. Ministerpresidenten syntes likaledes, ögonsyngt utmärkt af hela den kungliga familjen, Conungen tycktes vara mycket förstämd ch samtalade med många medlemmar af ögern och af den gammalliberala centern, iksom med de frikonservativa, hvarunder