Aftonbladet – 7 februari 1868, sida 2

Nordiska festen firades härstädes i går afton å Hötel Phoenix, och bivistades at omkring 150 personer, damer och herrar. Nordiska Nationaljreningen hade tidigare på aftonen sammanträde, dervid den af komiterade utarbetade plan för Bondehögskolors inrättande i Sverge framlades och godkändes. De i festen deltagande, bland hvilka man äg ledamöter ar riksdagens båda kamrar, militärer, embetsmän, vetenskapsmän, konstnärer, litteratörer, köpmän och yrkesidkare äfvensom ett antal damer, samlades kl. 2 9 i hotellets festvåning. Festsalen var smakfullt dekorerad med nordiska granar, kransar och blommor, och i fonden sag man en af professor Winge utförd, ckad, kolossal kartong, som framstälde Odins besök hos jätten Waftrudner. På ömse sidor om denna tafla voro tvenne minnespelare anbragta, på hvilka lä stes namnen af de flesta märkligare svenskar, danskar, nor n och finnar, som sedan sistföregaende nordiska fest aftidit. Der funnos namnen: B. Fahreuas, Stenkula, Böklin, Lipmanson, OC. J. Holm, Mariaune Ehrenström, Qvarnström, Bolin, Lagercrantz, Charpentier, A. M. Myhrberg, Jonas Wzern, Garben, Jensen, Rosing, J. L. CO. Holst, Dampe, Ilia Fibiger, Leuning, G. Rein, H. Heikel. KL. 9 serverades sup, under hvilken taffelmusik utfördes å läktaren. Efter supens slut uppträdde Nordiska nationalföreningens ordförande, friherre A. C. Raab, å talare-estraden och föreslog konungens skål. Sedan denna skål blifvit, under fanfarer, drucken, uppmanade docenten Dietrichson sällskapet att tömma minnets bägare. Hr D. inledde sitt varma och eleganta föredrag med nägra ord om dessa minnesfesters uppkomst, daterande sig från år 1844, då den första Nordiska festen firades i Norge; om de skiftande förhallandev inom den Skandinaviska Norden, under hvilka de sedermera fortgått, och om de senast timade och motsedda tilldragelser, hvilka kunde anses vara af betydelse för det nordiska enhetssträfvandet, och bland hvilka han nämnde folkmötet vid Stehag, upptagandet i Sverge af iden om bondehögskolor samt den motsedda förbindelsen mellan Nordens furstehus. Han egnade derefter några minnesord åt såväl ofvannämnda under det tilländagångna året bortgångna svenskar, norrmän, danskar och finnar, som äfven Gustaf Thom6e, Klockhoff, Runbom m. fl., antydande i korthet det för hvars och ens ställning eller verksamhet karakteristiska. Generalmajoren grefve Björnstjerna föreslog derefter skalen för fosterlandet, i ett lifligt föredrag frammanande de ärorika minnena af våra fäders sträfvanden och bragder i frihetens och ljusets tjenst, af deras ihärdighet och kraft i medoch motgång. Man borde icke misströsta om framtiden för ett folk och ett land med sådana minnen, om man än på åtskilliga häll äflas att sköfla vår största nationalrikedom, och säger att det är frihet; om man än vi gra nödiga medel för våra öfning i vapens bruk, och kallar det Ining,, och om man än vill neka oss tt tänka högt om Nordens tramtid, och kallar det för klokhet. I deras ögon, som så tänka, hvilka fantaster voro icke, yttrade talaren till slut, en Gustaf Wasa, som flykj sade tänka ädernes