Aftonbladet – 7 februari 1868, sida 2

samlingens värdighet, Godt! men denna kräfver mera lugn och måtta. NN Picard: Vi försvara kammarens värdighet (oväsen), och ni kan icke förhindra det. Presidenten: Men jag har rättighet att förhindra afbrotten. Jules Favre fortfar nu att genomgå lagen och slutar derefter på följande sätt: Historien och isynnerhet de sista 60 årens historia har visat, att alla regeringar, som ej kunna lefva tillsammans med friheten, ha dukat under genom främmande invasion eller inre revolution. Öch då vi hvarken ja det ena eller det andra, så måste vi antaga frihetens regime, utan att stöta oss på lumpna och öfvergående farhågor. Skola vi tillsluta ögonen för hvad som tilldrager sig omkring oss? I politikens, moralens och äfven i den allmänna säkerhetens och storhetens intresse gör jag det ej. Vi kunna ej längre fördraga, att institutionerna friare i Österrike och Preussen än i Frankrike; och om Frankrike, hvad pressen angår, ser sig tillbakasatt efter alla nationer (nytt oväsen), så är det också berättigadt att gå framåt. Frankrike har rättighet att lefva och sjelf tänka: blott på detta vilkor kan det vara stort och oöfvervinneligt utomlands. (Uppståndelse i olika syftning Lifligt bifall från oppositionens bänkar.)