Aftonbladet – 7 februari 1868, sida 2

Kapten Butler! utropade sir John, högst uppbragt, cmed hvad rätt, upprepar ni et samtal som fördes vid mitt bord? Halloh! sade Butler, har jag förplumpa! mig och talat om saken för öron som ej borde höra den? Jag tyckte Murray talade rätt öppet derom. Ett sakta klagoljud smög sig öfver Catharines läppar, men blott ett Ey det var son om hon frusit till is vid ljudet af detta namn Ivarje drag i hennes ansigte blef stelt och kallt; till och med hennes händer sågo ut son om de varit hu na I marmor, Hörtdingen såg på henne; en dyster eld samlade sig langsamt i hans öga. Dessa fa, men grymma ord, hade väckt oroliga minnen och vifvit dem en bitter tolkning. Tagen kung på sin tron var st än denne stolte höfdi Den der statlige gamle herrn var väl aldrig nagon för detta are, heller?, frågade Butler, drifven af begär att till det yttersta plaga detta stoita sinne; men hans elakhet och grofhet hude fört honom för langt. Catharine stog blott upp, böjde sitt hufvud med kall höflighet, och sade: Jag kan icke glömma att ni är min dotters make., hvarpå hon langsamt lemnade irummet F ngen steg också upp och gick ut. fan vandrade omkring i skogarne hela naten, medan hans gemål låg atsvimmad på stängd ligt golfvet i sitt rum; men hennes dörr v. och ingen visste någonsin huru fört ångestfull denna natt varit. Följande dag möttes höfdingen och Catharine som vanligt, men tyvärr, i sina bjertan, möttes de aldrig mera. I veckor och månader efter detta, gjorde I i H sitt hem, ls kr kallade honom till