Aftonbladet – 6 februari 1868, sida 3

Imellantid, från hvilken regel dock, såsom syInes, tvenne undantag ansetts nödvändiga — och tvenne sådana undantag finnas ock i nu Janbefallda läseplaner. Modersmålet är ej särskildt omnämndt; det ingår, liksom nu, i alla afdelningar, och behandlas till en början så, att undervisningen hufvudsakligen består i praktiska öfningar (läsning, redogörelse för det lästa, rättskrifning). Från och med nionIde året anses tyskan kunna sluta i båda linierna (liksom nu); detta språk skall väl komma att läsas tvenne år mindre än nu; Imen genom den allmänna grundläggning af de Jgrammatikaliska begreppen och specielt germaniska förberedelse, som fornnordiskan erbjuder, böra framstegen under de åt detta ämne anslagna 6 åren blifva ungefärligen lika Istora, som nu. Latinet framfiyttas tvenne Jår, och derigenom blir de båda liniernas sammanhållning tvenne år längre, och lärjungens lanlag och fallenhet för den ena eller andra Tbildningslinien lättare att urskilja. GrekiIskan framflyttas till åttonde året. -I båda sistnämnda komma pensa att blifva mindre, lemot hvad de nu äro; men erfarenheten skall visa, om icke den nu några år äldre ynglingens genom fornnordiskan och tyskan utveckade språksinne och mer sjelfständiga arbetskraft kan antagas komma att, åtminstone till någon del, ersätta hvad som förlorats i tid genom ett senare begynnande. Tlatinet skall Itvifvelsutan den egentliga elementarbildningen ernås, och i grekiskan skall icke blott det egentligen skolmessiga förarbetet med den grammatikaliska delen, utan ock någon bekantskap med Xenophons prosa och med Homers skaldesång kunna medhinnas — hvarefter detta språk, liksom latinet, vid högskolan i högre grad och omfång kan studeras. Genom upptagande emellertid af ett nytt språkämne, fornnodiskan, hvilket dock efter sjette året bör efterträdas af modersmålets egentligen grammatikaliska behandling och läsning, utaf språkprof af svenskan i dess olika utvecklingsstadier, från och med runperioden, samt utaf läsning af valda stycken ur den norska och danska litteraturen, hvarigenom modersmålet kommer att fordra ett större utrymme än nu, måste, på det att lärjungens tid måtte räcka till och all öfveransträngning undvikas, fordringarne inågra andra ämnen nedsättas: så t. ex. må egentlig dogmatik kunna ersättas af Tros-lärans hufvudsanningar,, framställda vid och ur Nya testamentets läsning, och kyrkohistoria öfverflyttas till allmänna historiens kulturafdelning. Hufvudsaken i detta förslag är, såsom nämndt, att fornnordiskan, grundvalen till vårt språk, äfven måtte blifva grundläggningen till skolans språk-arbete, samt derigenom och genom sin litteratur gifva skolan en fosterländsk prägel. Hvad förslagets detaljer angår, kunna de helt säkert uppställas och ordnas på ett bättre sätt, än här kortligen blifvit antydt. Mer än tvenne hela århundraden hafva förflutit, sedan den store Gustaf Adolf förklarade, att, så fort han komme ur krigsbullret till fred och ro, skulle han så skipa och ordna om skolorna i hela sitt rike, att svenska medeltidens till innehåll och språk lika ypperliga verk Om konungaoch höfdinga-styrelse der skulle med flit ungdomen föreläst varda. Men fredens lugn blef icke hans lott, och hans plan blef icke i verket satt; men historien har emellertid antecknat hans löfte såsom ett bevis på hans sannt fosterländska tänkesätt äfven i afseende på den svenska skolans betydelse och kraf. Vid pass ett ärhundrade har förflutit, sedan den väldige, fosterländske språkforskaren Johannes Ihre, såsom motto till sitt Utkast till föreläsningar öfver svenska språket,, tecknade Ciceros bekanta ord: Mihi quidem nulli satis eruditi videntur, quibus nostra ignota sunt (Ingen är, enligt min åsigt, riktigt bildad, för hvilken vårt språk och vår litteratur äro obekanta). Vi, som sätta den berömde romarens språk och vältalighet så högt, låtom oss äfven af hans romerska fosterlandskärlek lära oss kärlek till allt hvad Norden har stort och lärorikt, så att vi icke måtte gå såsom främlingar i vårt eget land, hvars forntid de fleste af dess skolbildade söner, snart sagdt, känna mindre än det gamla Greklands och Roms. På ofvan anförda skäl vågar jag vördsamt föreslå, att riksdagen, ifall hufvudtanken i detta förslag efter sorgfällig pröfning befinnes innehålla något gagneligt och godt, ville hos K. M:t i underdånig skrifvelse anhålla, att vid rikets elementarläroverk fornnordiska språket måtte, så fort behöfliga lärooch läseböcker hunnit utkomma, upptagas bland undervisningsämnena, och der blifva, i stället för tyskan, det begynnande och grundläggande språkämnet, samt att K. M:t för öfrigt i läroverkens undervisningsplan täcktes i nåder låta införa de förändringar, som deraf blifva en följd. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles. Stockholm i Januari 1868. Rättegångsoch Polissaker.