Aftonbladet – 6 februari 1868, sida 3

STEP EANALIE: AL VITALA VELITUiS BUMNIVEVIVELE ning måste hafva funnits hos dem, som med sådan seghet fasthöllo meningen, att det judiska folket var det enda utvalda, men alla andra folk deremot förkastade af Gud! Hvilken trångbröstad inskränkthet hos dem, som ryggade tillbaka för hvarje beröring med hedningarne. Utan tvifvel var detta de judekristnes ihärdiga fasthållande af de mosaiska traditionerna, för hvilkas giltighet man ju då, såväl som nu, kunde åberopa sig på Guds ord, en i sitt slag positiv teologi. Men i trots häraf skulle denna teologi dock ingalunda mäktat förhindra att kristendomens friska salt mistat sin sälta och blifvit till intet gagneligt. Men — der Herrens ande är, der är frihet! En räddare uppstod i Pauli, den store hedningeapostelns person. Kristus har kommit för hedningarnes skull såväl som för judarnes. Inför Gud gäller intet anseende till ersonen. Alle äro vi. syndare och lika mycket i behof af återlösning. Dessa voro de ;rundtankar, som framträdde i Pauli förkunnande af kristendomens universella karakter säsom varande en religion för hela menskligheten. Den Kristus, som skulle vara en frälsare äfven för hedningarne, måste uppfattas på annat sätt, än såsom varande endast judarnes Messias. Vi finna derför att allt sinligt, allt som blott egde betydelse såsom ett judiskt-nationalt blifvit afklädt från den paulinska Kristusbilden, i det att Paulus betonar endast den rent andliga lifsprincipen, som med Kristus inträdt i verlden. Derför förklarar Paulus äfven att han icke känner Kristus efter köttet, utan endast aKristus efter andan. Attfvara kristen innebär, enligt Paulus, att lefva ett åt det andliga och gudomliga egnadt lif, att vara en andligt pånyttfödd menniska. Ur denna synpunkt skildrar Paulus i sina storartade bref kristendomen såsom ledande till förverkligandet af menniskans eget sanna väsende, då hennes vilja blifvit mottaglig för den gudomliga nådens inverkan. Vi känna alla de herrliga kapitlen isynnerhet i Romareoch Corintherbrefven, der Paulus ställer kristendomen såsom andens, frihetens och kärlekens religion gentemot judendomen med dess lagiska anda, dess bokstafstro och trångbröstade ofördragsamhet. Detta Pauli negativa uppträdande för att bereda insteg åt Täran om Guds rena andlighet och om kristendomens verldsomfattande uppgift, kunde naturligtvis ej lemnas obeifradt af dem, som vid den tiden betraktade sig sjelfve såsom uteshitande innehafvare af den rena läran. En storm uppväcktes mot den entusiastiske nyhetsmakaren genom åtgärder från de judekristne, hvilkas välmening mindre kan betviflas, än vidden af deras andliga synkrets. Kampen blef häftig mellan den store apostelen och hans rättrogne motståndare. Annu lång tid efteråt talar Paulus i en märkbart upprörd ton om denna strid, om de äldre apostlarne, hvilka höllos för att vara kyrkans pelare,. då likväl han, den misskände, mer arbetat än de alle. Likasom Pauli negativa åsigter ifrigt förföljdes af judar och judekristna, så förföljdes de kristne öfverhufvud af hedningarne under kyrkans tre första ärhundraden. Den stående förebråelsen, som gjordes mot de kristne från hedningarnes sida, gick ut på att de voro negativa, fritänkare, gudsförnekare. De lärde en osynlig, rent andlig Gud; men för den hedniska uppfattningen var en-sådav Gud detsamma som ingen. Så förhöll det sig då; så är det äfven nu; i detta afseende gäller det, att det sker ingenting nytt under solen. Äfven i våra dagar se vi ju huruledes mången groft organiserad teolog förvexlar sin mer eller mindre krasst förmenskligande föreställning om Gud med det sanna begreppet om Guds väsende. Om man derföre antastar denna hans Gudsföreställning, om man i kraft af tänkandets lagar gör invändningar mot de sinliga beståndsdelar, hvilka fantasien fått inmänga i) hans uppfattning af det gudomliga, så bränn-I märker han den olika tänkande med de öf-1 liga kättarenamnen: negativ, otrogen 0. 8. V. Derföre hafva äfven teologerna ständigt varit så afvogt sinnade mot filosofien och öf-l verhufvud mot alla dem, som vilja tänka, ej blott fantisera öfver Gud och de religiösal frågorna! Tänkarnes: historia, har det med sanning blifvit yttradt, kan sägas merendels hafva varit en martyrdomens historiax. De som utgifva sig sjelfve för att vara de sannt troende, de positiva, hafva städse med smädelsens och förföljelsens vapen bekämpat dem, som sökt höja sig till en re-l. nare insigt i det gudomliga. I allmänhet är det ett nästan osvikligt medel för att afgöral på hvilkendera sidan sanningen befinner sig! att taga märke på den af de kämpande åsigterna, som räknar de rättrogne teologerna bland sina motståndare. Men återvändom till den negativa teologiens, slägtregister för att ej uteglömma något vigtigt led af detsamma! Vi sågo hurul: kristendomen till en början bekämpades af både judar och hedningar, hvilka menade den vara af destruktiv, fromhetsfiendtlig natur. Efter en lång och hårdnackad kamp inträdde slutligen en förändring. Ur striden mellan de motsatta krafterna uppstod färdig och välrustad den katolska kyrkan, en märkvärdig sammanfattning af hedniska, judiska och kristna elementer, hvilka i brokig blandning blifvit förenade till en allmän grundäskådning: medeltidens verldsåskådning. Segerrik höjde sig kyrkan nu öfver alla sina motmotståndare; mäktig och stark öppnade hon med sina nycklar många andra dörrar, utom himmelrikets. Men hvarföre har denna kyrka snart råkat i förfall? Hvarföre har hon, i trots af sin imponerande maktställning i det yttre, innan kort angripits af en inre förruttnelseprocess, som den glänsande ytans) katolska kyrka gjorde sasom var ortodoxa statskyrka gör ännu i dag: hyllade stillaståendet, undertryckte de negative, framstegsmännen, oppositionen. Omsorgsfullt sökte hon från sig utestänga hvarje friskare luftdrag; på det hätskaste förföljde hon såsom kättersk hvarje afvikelse från den allena saliggörande läran. Men lögn och förtal, fängelsets bojor och bålets lågor hafva ännu aldrig mäktat omvända verldsutvecklingens gång, eller bringa till tystnad dem, som föra sanningens och framtidens talan. Detta skall ickelse ej förmådde beslöja? Emedan denna!