Aftonbladet – 4 februari 1868, sida 3

) Detta är väl i och för sig sjelf icke särI deles mycket; men siffran skulle framstå i It I hela sin betydelse, om man hade tillfälle att dl jemföra henne med hvad förhållandet var t lunder de föregående trettio åren, då säkert 1, I många millioner utgingo ut landet för anskafIt I fande af spanmål. tl När man tager i betraktande det enstämI migt medgifna faktum, att Sverges befolkning öfverhufvud taget föder sig bättre nu, 3 län för 30 år sedan, så kan man med viss-Ihet antaga, att personalkonsumtionen inom V I landet af de ädlare, mera födande sädesslagen, hvete och råg, tilltagit och det icke allenast i förhållande till den, till öfver en million uppgående tillökningen i folkmängden, utan betydligt derutöfver. Hvete förtäres dock här i Sverge i dagligt bruk knappast af andra än de bäst lottade och af dessa till och med i allmänhet icke uteslutande. Den ökade förbrukning, som kan antagas hafva inträdt utöfver proportionen till tillväxten i invånareantal, torde således vida mindre gälla hvete, än råg. Då emellertid hveteförbrukningen på hvarje person säkerligen icke är mindre nu, än vid trettioäarsperiodens början, men landets produktion af hvete, från att under de första båda femärsperioderna hafva varit otillräcklig, unde den tredje lemnat öfverskott till utförsel samt, efter att under den fjerde åter hafva kräft förstärkning genom införsel utifrån, under de två sista ånyo lemnat öfverskott till utförsel, så kan man, oaktadt under de allra senaste ofördelaktiga åren införsel till ej obetydliga belopp måst ske, knappast undgå att finna, det jordbruket gått ganska mycket framåt i t I frambringande af detta sädesslag. Tillsamll ma resultat kommer man, om förhållandet r I betraktas för tioeller femtonårsperioder. 3 Under hvardera af de två första tioärsperio2 d t Oc we LUESER--1 1-0 He ee I NE et PR UR ll RR Wer I derna infördes 15,000 tunnor, men under den sista utfördes 69,000 tunnor. Under den första femtonårsperioden fanns öfverskott af 4800 tunnor i införsel, då deremot under den sista 33,000 tunnor utfördes mera, än som infördes. 1) Huruvida jrdbruket gjort tillfredsställande I framsteg i odlingen af rag;kan deremot vara YI mera tvifvelaktigt. Man skall utan tvifvel I beskylla oss för ett förutfattadt begär att se I sakerna från en alltför fördelaktig sida, då HU vi, ehuru medgifvande att härutinnan mera YH kunde vara att önska, uttala vår mening att l äfven rågproduktionen tilltagit åtminstone i fullt lika förhållande som folkökningen. Af skäl, som nyss ofvan blifvit antydda, är det ganska säkert, att den under de ifrågavarande 32 åren inträdda tillökningen i personalförbrukning hufvudsakligeu gäller råI gen, ty detta är det sädesslag, som af Sveril ges inbyggare hufvudsakligast begagnas till ti bröd, och den arbetande klassen, som förr måste til! en betydlig del nöja sig med korn leller till och med på vissa orter hafrebröd, I har säkert i första rummet användt sin så ) betydligt ökade arbetsförtjenst till att bestå I sig rågbröd. Hela tillökningen i personalför:I brukning af säd kan, såsom ofvan är anfördt, :Jantagas till omkring 1,900,000 tunnor, och man underskattar visserligen snarare, än tvärtom, om man antager att två tredjedelar deraf falla på rågkonsumtionen. Förbrukningen af råg inom landet har då ökats med omkring 1,200,000 tunnor, hvilket, man må betrakta I förhållandet för vare sig fem-, tioeller femtonårsperioder, är mera, än tillökningen iinförseln, ehuru betydlig denna än varit. Att odlingen af korn samt ärter och vicI ker ökats betydligt, visar sig otvetydigt af I de tablåer, vi ofvan intagit. I Men det mest framstående draget är hafreroduktionens ofantliga tillväxt. Vi äro långt ifrån att obetingadt dela deras mening, som j Janse hafreutförseln vara ett bevis för och I medel till landets ruinerande; men obestridligt är, att densamma, om den äfven till en del härflyter från ett, i följd af husbehofsbränningens upphörande minskadt potatisI planterande, likväl derutöfver betydligt tilltagit och innebär ett bevis för sanningen af hvad som äfven tydligen synes för ögat, att nemligen upptagandet af ny mark till spanmålsodling skett i stor skala, att man framI förallt lagt an på att utvidga åkermarken. Lika obestridligt är att, om sådant sker till öfverdrift, om man upptager mager jord för att deraf hemta några skördar, utan att kunna underhålla och öka bördigheten genom behörig gödsling och öfrig skötsel, så utarmas denna mark och landets resurser lida i denna del på längden en beklaglig minskning. Att verkligen åkerupptagningen i Sverge varit och är öfverdrifven i förhållande till det andra hufvudvilkoret för jordbrukets fortfarande förkofran, en utvidgad och väl ordnad ladugårdsskötsel, det vilja åtminstone icke vi förneka; men vi tro likväl fullt och fast att man går långt utföfver senniogen i sina föreställningar om den menliga inverkan, denna: löfverdrift redan utöfvat, i de slutsatser man af denna omständighet drager för framtiden, och framförallt att man på det beklagligaste I misstager sig, när man, för att bota det onda, I hvaraf landtbruket säges lida, vill applicera tvång på näringarne eller vissa delar af dem. För öfrigt torde man alltför mycket förgäta den naturliga utvecklingens vanliga gång, I när man af detta faktum tager anledning till Jett häftigt klander öfver jordbrukarnes sätt: att gå till väga. Onekligt är, att spanmålsodling och ladugårdsskötsel böra gå hand il hand; men hvar finner man, undantagande i de allra lyckligaste omständigheter, särskilda. faktorer 1 en utveckling hålla jemna steg. med hvarandra? Ligger det icke i naturen l och ofta rent af i omständigheternas tvång, att först den ena faktorn mäste drifvas fram, lemedan man saknar insigt eller materiella krafter att föra allt framåt på en gång. Hävuti, i förening med den allmänna gången af agrikulturvetenskapens utveckling, tro vi ligger en naturlig förklaringsgrund till den rigtning svenska landtbrukarnes sträf-I vanden haft. Att sträfvandena och ansträng,ningarne först under denna period väckts och I hos icke få varit betydliga, det lärer allmänt I medgifvas, och att desamma icke varit fruktlöst förspillda, derom måste den blifva öf-! I vertygad, som, utan förutfattade partimeninI gar, gör sig underrättad om saken och vill se I. : huru den i verkligheten förhåller sig. På tal om utförseln af spanmål, kunna vi ej underlåta några anmärkningar med afse-! l onda nå dan af amoarikaneska statgaokannmen ):