Aftonbladet – 3 februari 1868, sida 3

, e Tlanden; som möjl seende vid uppgifterna i D. A., hvars edaktion gjort misstag på misstag i sina . Jandraganden rörande frågan om riksbankens invexling af egna banksedlar. ERE RRINESEN Om äen ekoaomiska och finanoislia ställningon. Af (Forts. från torsdagsbladet.) Såsom förut är sagdt, kan arbetslönernas stigande i allmänhet antagas såsom ett be på stigande välstånd. Men i hvad mån välIstandet ökats, beror äfven af den samtidiga höjningen eller sänkningen i prisen å lefnadsörnödenheterna, enär, om dessas pris stiga i Istörre mån än lönerna, konsumenten, oaktadt Iden högre inkomsten, ändock dermed icke förmår ski affa sig mera förnödenheter, bättre la sina behof, och tvärtom i fall enheternas pris sjunkit eller stigit endast i mindre mån arbetslönerna. Finanskomiten har, att gifva så mycken ledning till bedömande af dessa förhäligt varit, meddelat några uppgifter och beräkningar, som välieke kun-: na ega anspråk på full riktighet, men dock icke äro utan betydelse. Salunda har, med tedning af de genom markegangen tillgängliga uppgifterna om arbetslöner samt med hänsyn till folkmängden, beräknats, att arbetsvärdet, d. v. s. det efter arbetslönerna beräknade totala värdet af det arbete som uträttats, år 1834 utgjorde för hela landet 146 Ye millioner, men är 1858 316 !2 millioner, utvisande på dessa 25 år en tillväxt af omkring 116 !2 procent, eller mer än dubbelt. Lefnadsvilkorens förbättring har, efter de från hushallningssällskapen inkomna uppgifter, under samma tidrymd beräknats i medeltal för rikets samtliga län till nära 29 procent, hvilket, då folkmängdsökningen tages i beräkning, i sjelfva verket lemmar til: resultat en förbättring af 6113 procent. Dessa beräkningar, enligt hvilka arbetsvärdet stigit med 116 procent, men förbättringen i lefnadsvilkoren endast med 61 procent, vinna i sannolikhet, när man besinnar, att denna skillnad ungefär motsvarar den stegring i lifsförnödenheternas pris, om hvilken enhvar eger en, ofta bekymmersam erfarenhet, och hvilken öfverhufvud ganska väl kan antagas till samma belopp, som ofvannämnde skillnad utvisar, eller ungefär 90 procent. Afven dessa sifferförhållanden bekräfta emellertid, att arbetet varit eftersökt och lönande samt att detta härledt sig från en ökad produktion. . Vänder man blicken ifrån siffrorna ut i lifvet, så finner man bestyrkt samma förhällande, som siffrorna angi Det fria arbetet har ötveralit farit eftersökt. Jordbrukaren har haft svårt att finna arbetare; han har tvingats att lemna ogjordt manget arbete, derföre att han ej haft tillgangar nog att betala de höga arbetslönerna, elter derföre att dessa skulle ätit upp hans förtjenst. Antalet arbetare i fabrikerna har stigit. Arbetet har utbredt sig i nya riktningar, teknikens studium har gjort framsteg, dess idkare ha varit eftersökte och väl allön och affärerna i allmänhet hafva mångfaldigats samt med detsamma gifvit sysselsättning och inkomst åt manga flere än förr. Sverges folkmängd var i rundt tal år 1834 2,980,000 och år 1863 4,000,000. Under det alltsa folkmängden ö procent, hade arbetslönerna ar 1863 stigit med omkring 50 procent, hvilket synes visa, att arbetet varit m eftersökt än förr och att näringarne både för förläggaren och arbetaren varit mera lönande. En märkbar förändring har inträdt under de senaste åren, i det att både arbetsgifvarens och arbetarens vilkor försämrats. Vidden och betydenheten af denna försämring torde knappast ännu med tillförlitlighet kunna bedömas; det synes ej otroligt att de icke sa litet öfverdrifvas, och med säkerhi vi påstå, att orsakerna till denna f icke äro klart uppfattade, utan att härutinnan misstag ega rum, som kunna blifva skad-: liga, ja olyeksbringande. ga, Ja oly sg Om, såsom ofvan är yttradt, arbetet varit eftersökt och näringarne gått med fördel, så måste detta visa sigiresultaten, och till dessa skola vi nu öfvergå. Härvid vänder sig uppmärksamheten naturligen i första rummet till landets förnämsta hufvudnäring, jordbruket. Angående dettas spanmålsafkastning i dess helhet finnas ic Jitliga sifferupp; Finanskomiförhållandet på fter att til ten har sökt komma verklig spåren genom en beräkning för ären 1834 och 1860 af förbrukningen inom landet på den vid hvardera af dessa tidpunkter befintliga befolkning jemte det öfverskott som varit att till utlandet utföra. Nämnde komite har dervid sökt särskildt uppskatta förbrukningen för folkmängdens underhall, för husdjur, för bränvinsbränning och för utsäde. Beträffande förbrukningen för folkmängdens underhåll har antagits, att samma qvantitet spanmal atgått för hvarje person är 1834 och år 1860. För underhåll af husdjuren, om hvilkas antal inga tillförlitliga uppgifter funnits, har, med afseende derpa att en ökad folkmängd, en på den naturliga ängens bekostnad utvidgad spahmålsodling, ökade hemmansklyfningar, afsöndringar, nybyggen m. m. föranledt en betydlig förökning 1 kreaturens antal och ett större användande af spanmål till utfodring, antagits att vid slutet af perioden dubbelt så mycket säd härtill åtgick, som vid dess början. Till bränvinsbränning har komiten antagit åtgå en lika stor qvantitet id periodens början och slut; och för att beäkna förbrukningen till utsäde har, efter sammanräknande af den på ofvan anförde titlar funna summa med hvad som till utlandet exporterats, antagits att arkastningen utgjort ungefär sex gånger utsädet. På detta sätt har komiten kommit till det resultat, att landets hela spanmålsproduktion utgjort år 1834 mellan 10 och 11 millioner tunnor samt är 1860 omkring 16 millioner tunnor. Densamma skulle sålunda ha ökats med ungefär 53 procent. e. Handeln I. ats med omkring 34. e ens approximativt tillför-: Om dessa siffrors äfven blott approximativa rilktighat klan nan iccarladsn tirleta me mm ror — HA Mr tt