Aftonbladet – 3 februari 1868, sida 2

Öfverallt delade man med sig af sin ringa och eländiga föda åt dem, som intet had På ett ställe bestod enda födan af mjölk, uppblandad med halmmjöl, men denna föda stod det enhvar öppet att begagna, som beärde mat, och då de resande uttryckte sin förundran öfver att man så rikligt delade en otillräckliga födan med de betlande, fann man frågan besynnerlig och det tvärtom a eles naturligt att man gaf med sig så langt et räckte. Fran Ikalis rapporterar provincialläkare dr Lybeck bland annat: In summa ha inom Ikalis distrikt under November månad minst 900 personer variti tyfus insjuknade, utaf hvilka 130 aflidit, och rar sålunda dödligheten varit obetydligt mindre än under Oktober månad. Nöden inom detta distrikt begynner bli e. n känslor hos befolkningen utplånas mer och mer, ty utan en tär i ögat, utan en suck ran hjertat kan den ena menniskan se sin medmenniska dö framför sina fötter, kande dervid endast, att snart blir min lott ikadan. Flere personer ha under de kalla dagarne före jul funnit sin graf i drifvorna, emedan de icke orkat framsläpa sina utsvultna kroppar emellan de glest sådda byarne, der de numera knappast kunna få tak öfver hufvudet, än mindre en matbit. — Under senaste vecka hemtades fyra lik, utar kista samt höljda endast i några trasor, til Ikalis församlings klockstapel, der de sedar lemnades nästan vind våg, utan någor anmälan till presterskapet; deribland ditsläpades en mor, bredvid hvilkens nästar nakna, stela kropp hennes små efterlefvande af svält halfdöda barn sutto. — Da jag son läkare kommit till den fattives boning, för at erbjuda läkemedel åt en sjuk fader eller mo der, som ligga uti tyfus, är deras första bön Skaffa en mjölktår, en brödbit svultna barn och låt oss sjelfva dö; ty on vi ock tillfriskna från denna sjukdom, mast vi i alla fall efter några veckor svälta ibjäl något som är bra hjertslitande att höra. — Ofantligt många af de tyfussjuka ha, tvungn: att under konvalescensen förtära bröd, son ofta nog icke innehåller ett doft mjöl, duka under 1 vattsot och andra akommor, hvar ifrån de kunde bli befriade i händelse den kunde gifvas, helst någon vecka efter sjuk domen, duglig föda. —— OR alldeles fasaväckande och alla menskliga