Aftonbladet – 1 februari 1868, sida 2

Sir John och Butler sågo med stum förvåning på hvarandra. Kände ni kanske fruntimret ? frågade But. ler, som icke aktade någons känslor och aldrig tillät etikettens lagar lägga band på sin nyfikenhet. Murray drog långsamt bort sin hand frår ansigtet och säg med drömmande, intetsägande blick på den frågvise jagingen. Mer en lifliga nyfikenhet, som lästes i dennes ansigte, förde hans tankar tillbaka till det närvarande; han var icke den man, som bru kade gifva sina känslor till pris för dylika blickar. Ja, sade han, jag har kännt henne fordom. Namnet Granby är ett af de äldsta och förnämsta i vårt land, och synnerliger anmärkningsvärdt, emedan titeln och godser öfvergå till såväl manliga som qvinliga arfvingar. Ah!... är det så, Johnson? frågade Butler hastigt. Ja, lydde svaret, detta faktum var en af de hemligheter som anförtroddes min fader och af honom meddelades mig. Och godsen måtte vara ofantligt stora, då räntorna kunna stiga till sådana summor, som dem ni har. i er vård,, sade Butler. Jag tror att det är bland de största gods i Bogland, svarade sir Johnsson torrt, Butler steg upp och började gå af och an i rummet. Murray lade åter handen öfver pannan, medan sir John för tredje gängen undersökte vexeln. År ni viss på, sir John, frågade Butler slutligen, är ni säker på att denna grefvinna lagligen blifvit vigd vid drottning Esthers son? Ty till sist är det derpå som allting beror. Sir John smålog litet ironiskt, Butlers tegemnytta var alltför grof, för att icke bes