Aftonbladet – 31 januari 1868, sida 2

ten för en långvarig fred, samt tilliten till landets mekaniska hjelpkällor, medelst hvilka, i händelse af krig, en ny pansarflotta inom kort tid skulle kunna byggas. Det erfordras dock senatens och presidentens medgifvande innan representanthusets beslut kan vinna gällande kraft. Referatet öfver den sistnämnde statsmaktens behandling af frågan innehåller flere yttranden af intresse äfven för svenska läsare. Mr Pike väckte motion att statssekreteraren för flottan skulle bemyndigas försälja alla de pansarfartyg, som för närvarande ej voro behöfliga; att dessa fartyg skulle värderas af en Komite; samt att sedan de blifvit afyttrade rapport derom skulle lemnas till kongressen med uppgift på summan som erhållits och till hvem de blifvit sålda. Mr Washburne begärde få veta antalet, namnen och inköpspriset på de fartyg som borde säljas, samt uttalade sin öfvertygelse att missbruk och slöseri egt rum. Mr Wood yrkade att försäljningen måtte ske på offentlig auktion samt att ett minimi-pris bestämdes. Han ansåg att detta var nödvändigt för att skydda regeringen mot klander och efterräkningar. Mr Pike meddelade att förslaget upptog 54 st. pansarfartyg till försäljning: Mr Maynard frågade till hvilka man trodde sig kunna få fartygen sålda. Mr Pike sade att för staten vore det en fördel att göra denna försäljning; att i händelse af krig nya och bättre fartyg kunde erhållas; att utom de till försäljning föreslagna egde staten ett stort antal monitorer stående på stapeln och hvilka på kort tid kunde fullbordas. Förlidet år då det var spänning mellan Frankrike och Preussen köpte franska regeringen 2:ne amerikanska pansarfartyg. Nu är det i Europa ochi flere af de mindre Sydamerikanska staterna fara för krig, och förliden vecka gjordes framställningar tillamerikanska regeringen om att få köpa åtskilliga pansarfartyg. Mr Maynard frågade om det kunde vara klokt att medelst en dylik handel gynna främmande nationer. Ian ansåg att om statens många pansarfartyg vore för dyra att underhålla, så vore det bättre att slopa dem och sälja materialierna än att till andra makter sälja stridsdugliga fartyg. Mr Wood sade att den föreslagna åtgärden kunde ej annat än gillas i landet, enär det öfverallt yrkades på minskade statsutgifter. Ju förr landet återbringades till den enkla, fordna republikanskt ekonomiska basen, hvarifrån man utgått, desto bättre vore det. Han ville här tillämpa samma regel som köpmannen följer, neml. att sälja hvad som kan undvaras och att i kassan insätta pengarna. Mr Maynard sade att dessa fartyg tillhörde flottan och att de buro sår och märken efter en hedrande krigstjenst. De voro innerligt och oskiljaktigt fastknutna med flottans bästa bedrifter; och honom skulle det smärta att se dem ryckas från amerikanska flaggan och en främmande flagg hissas på dem. Ett dylikt beteende vore en oförrätt emot. de tappre som hade kämpat på dessa fartyg, och det vore skamligt om man nu för att få pengar i statskassan föresloge att sälja en del af nationsns heder och ära. Om den första monitorn nu funnes, skulle det vara värdigt att utbjuda äfven denne för att se höru mycket andra: nationer skulle betala för det underbara medel som kanske frälsade oss som nation. Han påminde att det fanns ting som män och folk icke borde sälja för pengar och deribland var äran. Mr Wood frågade om den siste talaren ej visste att de skattskyldige äfven voro märkta med sår. Mr Maynard svarade att han ganska väl visste att de skattskyldige voro temligen illa märkta, äfvensom att hela nationen bar flere olika slags märken af förräderi. Mr Pike förklarade att det enligt hans förmening icke var att befara det Frankrike eller England skulle köpa något af ifrågavarande pansarfartyg. Mr Maynard frågade om det vore meningen att äfven sälja kanonerna ombord. på fartygen. Sedan härpå erhållit ett nekande svar, skreds till votering, hvarvid 90 röster voro för och 29 emot försäljningen.