Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 2

med de nya bakladdningsgevären kan underhålla en liflig eld, medan man sjelf är skyddad af den obetydligaste höjning i marken framför, och man tiraljerade slutligen mot de redan illa tilltygade taflorna. Procenten af träffar var ganska vacker, och specielt anteckna vi, att af 190 skott, afskjutna på 800 fots afstånd af den ena plutonen i liggande ställning, befunnos icke mindre än 70 ha träffat taflorna. Hvad som mest frapperade var naturligtvis eldens liflighet, hvilken står så utom all jemförelse med hvad som kan åstadkommas med de gamla mynningsladdningsgevären äfven under de mest gynnsamma förhållanden. Tänker man sig åter att manskapet på en dag sådan som denna, i 6 å 8 graders köld, skulle behöft fubbla med laddstockar. och nödgats med stelfrusna fingrar ur knallhattsväskan upphemta och försöka att å cylindern anbringa de små tändhattarne, så kan man taga för temligen gifvet, att. skotten från en lika stor styrka skulle fallit mycket sparsamt, under det nu elden från omkring tjugo rotar lät ungefär såsom en väl underhållen rotvis-eld från en hel bataljon, försedd med de gamla gevären. Det är verkligen intet under alls att man med sådana gevär kan göra underverk mot en motståndare, som icke eger dylika. marken, i senare fallet för att visa huru der: