Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 1

j Det är derföre jag ämnar mig till lögret, svarade han; men hvarföre följde du mig? Huru visste du hvart jag skulle ga? I Ah, jag vet icke, sade Mary. Den främmande damen talade ej till mig, har aldrig sett mig, men jag ville så gerna, se henne igen. Jag tyckte att hon stod bredvid min säng hela natten och bad mig icke sofva. Stundom kunde jag nästan se hennes mörkröda fjäderkrona och höra perlfransarne skramla på hennes moccasiner. Jeg har alg förr sett en skugga så verklig. 1 det var denna underliga inbillning som skickade dig ut så tidigt ? Ja, det var en inbillning. När det dagades fick jag se att farmors mörkröda kappa hängde på väggen, alldeles vid min säng, och det var den jag hade sett. Men bilden af iden främmande damen hade stannat i min själ långt innan dagsljuset förjagade den. I Jag längtade att få höra hennes stämma, att få se henne med solglansen kring hufvudet. Jag försäkrar er att hon såg ut som en verklig drottning, der hon stod på klippan. Jag höll andan hvarje gäng hon talade. Men hon talade ju icke till dig? invände missionären. Nej, ty hon såg mig ej; jag stod nedanför berget, i småskogen, svarade Mary. Hon visste ej att en sådan stackare som jag, fanns till — huru skulle hon veta det ? Missionären böjde sig djupt öfver årorna; stora svettdroppar stodo på hans panna; han rodde som om det gällt lifvet; men det dröjde länge innan han åter talade, De landade vid Falling Spring och togo vägen uppför kullarne: En smal stig hade föregående aftonen blifvit trampad af indianerna genom skogen och upp till lägret. Här öch der Tåg en svärtnad fackla och stycken