Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 1

att sofva. I dagbräckningen öppnades ytterdörren, och han gick sakta öfver gräsplanen ned till stranden. Mary, som låg klädd på sängen, steg genast upp och smög sig sakta ut. Jane hade ändtligen somnat med tårar hängande i ögonlocken och da rrande på de brännande kinderna. Både vrede och ånger voro för ögonblicket stillade. Mary kom s aled t ut ur huset och upphann missionären just som han steg i sin båt. Far jag följa med er? sade hon, böjande sitt Ijufvar bleka anlete ned emot honom, i detsamma han tog upp årorna. Hvarföre f ide du mig, barn? svarade han. Det är mycket tidigt ännu. Jag vet icke — men jag har alls icke sofvitn, sade Mary, och jag ville så gerna följa med er. De sofva alla deruppe och skola ej sakna mig ack, tag mig med! Jag vill lata den friska vinden på floden blåsa. svalka åt mitt hufvud. Det har vait så varmt i vårt lilla rum i natt att jag tycker mig nästan vara qväfd af hetta. Missionären tycktes öfverlägga med sig sjelf medan hon talade; men slutligen såg han småleende upp och bad henne stiga ned i båten. Ilon satte sig vid hans fötter, med en lätt suck, liksom befriad från en börda på sinnet. , År det långt? frågade hon och såg uppåt Campbells. Ledge. : Missionären hade ingenting sagt om målet för sin färd, men han svarade, som om de förut öfverenskommit derom: I går afton hade de sitt läger vig Campbells Ledge. Och ni skall säga den hvita indiandrottningen hvad som händt? fortfor bon. Ni skall hålla denne elake man borta från Monockonok ?x