Aftonbladet – 28 januari 1868, sida 2

Med anledning af justitliestatsministerns yttrande om dödsstraffet. Till Redaktionen af Aftonbladet! Underrättelsen derom, att justitiestatsministern friherre De Geer inför riksdagen uttalat sig för dödsstraffets bibehållande för närvarande, beledsagas af Aftonbladet (i dess sista nummer) med ett skarpt klander, som slutas med dessa ord: Vi beklaga slutligen detta uttalande såsom i hög grad egnadt att undergräfva förtroendet till en minister, hos hvilken landet onekligen står i stora förbindelser, och hvilket det så gerna skulle ha sett fortfarande gå i spetsen för genomförande af de reformer, af hvilka vårt samhällsskick och våra lagar äro i behof. Att friherre De Geer fått uppbära klander för sin nu bestämdt proklamerade åsigt i sjelfva den sak, hvarom fråga är, från en tidning, som redan länge ansett att dödsstraffet utan våda kan genast afskaffas, är ingenting att säga om. Tidningen skulle ej kunnat, utan pligtförgätenhet, med tystnad låta denna åsigt passera. Men att fran friherre De Geers asigt om dödsstraffet vilja sluta dertill, att han och hans kolleger skulle förverkat reformvännernas förtroende i allmänhet, torde vara — minst sagdt — förhastadt. Frågan om dödsstråffet — sådan den för närvarande gestaltar sig i vårt land — är nemligen en helt speciel och isolerad fråga, hvilken kan besvaras huru som helst, utan att sådant det ringaste inverkar på de andra reformfrågor, hvilka för tillfället stå på dagordningen. Hvad har väl denna fråga att söra med frågorna om qvinnans ställning, om len kommunala rösträtten, om kreditlagstiftningen, om banksystemerna, om grundskatten, ndrägningsverket, tullagstiftningen, embetsverkens, reorganisation 0. s. v.? Lika litet nar den det minsta att göra med de rent pplitiska frågorna; ty i det autokratiska Ryssland, lika väl som i det konstitutionella England, i republikerna Sweitz och Norra Amerika, lika väl som i det kejserliga Frankike och öfverstepresterliga Rom finnes ännu lödsstraffet bibehållet, allestädes i vida mer utsträckt grad, än i vårt land, der de allnänna domstolarne aldrig behöfva tillämpa tratfet, derest de ej sjelfva finna det nödigt. Att många domare, äfven i högsta instanen, finnas, som icke ause det nödigt, är en vänd sak, och dessas antal kommer utan