Aftonbladet – 27 januari 1868, sida 2

din minsta vink, och med en prakt, hvarom du aldrig drömt. Detta är icke något tomt löfte, Jane, ty jag har blifvit rik — mycket rik och oberoende af min fader... Hvarföre våter du?... Kan jag bjuda dig mera än tta?p Nej, nej, svarade den bedragna flickan, men jag tänkte på stackars gamla farmor och på min kära, kära Mary — hvad skola de taga sig till när jag är borta?... Hvad skall Edward Clark tänka om mig?a Edward Clark nu igen! utropade han, och denna gamla qvinna pch sjelfviska syster, som hafva gjort dig till slafyipna! Skall dp aldrig sluta att jämra dig öfver dem? Har jag icke lofvat att du skall få skicka penningar till dem ? De skulle icke meattaga dem, sade Jane; jag är viss på att de ej skulle röra en enda skilling af dessa penningar. — Jag kan ej hjelpa att det gör mig ondt att skiljas från dem på detta sätt. När vi blifvit gifta, skall dn ju låta mig komma till dem ibland — lofyar du det? Ja, när vi blifvit gifta, skall du visst få komma hit och se dem så ofta du vill, var icke rädd för det, svarade han. Mea ou är klockan öfver tolf och vi måste vara många mil härifrån före dagbräckningen. Kom, aftorka dina tårar vi förlora blott tiden. Hvartill tjenar allt detta gråtande? pet bara förstör dina vackra ögon. Kom, OMX Medan han talade Jade han armen om den gråtande flickans lif och drog henne häftigt med sig; men de hade knappast tagit ett par steg framåt på gångstigen, förrän Mary Derwent stod midi framför dem. Den puckelrygglga — vid alla helvetets ier! utbrast Butler och slöt sin följeslafrska HärdinG ntlll sil Skmt fÖroke nvå