Aftonbladet – 27 januari 1868, sida 2

ekonomi, Utförandet gör -sitt till för att åtminstone mildra det fadda intryck, man i alla fall måste erfara af det hela; hr Kinmanson och fru Hwasser förtjena erkännande för hvad de verkligen göra af sina roller. I yttre hänseende uppträder stycket med en trohet i kostymen och en dekorationsprakt, som tyvärr står i intet förhållande till dess verkliga värde. Isynnerhet tilldrager sig sluttablån, en månlyst utsigt öfver en klippspets, mycket bifall. Säkert skulle äfven den omordade klättringen uppför tornet gjort det, om förberedelserna för densamma ej dragit så oanständigt långt ut, att till och med vår publiks tålamod var nära atttryta. Man tänke sig en väntan af tillsammans öfver tre qvarts timma för att få se två tablåer af tillsammans en qvarts varaktighet! Också var bifallet vid det sena slutet temligen matt, och trots det alldeles utsålda huset kunde stämningen knappt någon gång uppbringas till synnerlig liflighet.