Aftonbladet – 27 januari 1868, sida 2

— Dramatiska teatern gaf i lördags det mycket omtalade skådespelet Post-Johnny, öfversatt efter en fransk bearbetning af ett engelskt original, Arrah na pogue. Trots sin franska omklädnad visar sig stycket tillhöra det slag af sensation dramas, som var modernt för omkring tjugu år sedan, samtidigt med de Sueska och Dumasska romanerna, men som nu förefaller skäligen föråldradt, oaktadt man i England försökt upplifva det på senaste tiden. Nutidens betydligt skärpta blick kan ej undgå att finna, det detta och dylika styckens sens moral bra mycket närmar sig uttrycket: tant de bruit our une omelette, eller mycket väsen för ingenting. Post-Johnny är endast en följd af temligen raskt och godtyckligt hopade förvecklingar och missförstånd, som äro beräknade på att hålla åskådareni spänning; men den katastrof, som hotar hufvudpersonerna, är för osannolikt tillkommen och för trivialt undanskjuten, att man numera skulle kunna vid den rafflande intrigens inveckling och afspinning erfara pågon annan känsla än längtan efter det långt förut kända slutet. De element till folkscener och en folklig hållning i det hela, som utan tvifvel förefunnits i det ursprungliga originalet, ha samvetsgrannt utvattnats och fransyskats uti den bearbetning, som legat till grund för öfversättningen. I ett stycke af denna art kan någon karaktersteckning, som förtjenar detta namn, ej gerna tänkas; och med undantag måhända af hufvudpersonen, Post-Johnny, saknas också hvarje tillstymmelse till en sjelfständig sådan. Trots alla dessa fel kan man ej frankänna stycket vissa, ehuru underordnade, förtjenster, ett rörligt lif, väl beräknade scener och en förståndig dramatisk