Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 3

Andra kammaren. Diskussion öfver hr 0. B. Olssons motion om bränvinsbränningsförbud. Enligt löfte i gårdagens tidning meddela vi här den med anledning af denna motion förda öfverläggning, som börjades af Hr v. Troil. Ehuru den ifrågavarande motionen var försedd med många underskrifter och således följdes af mångas sympatier inom kammaren, uppträdde tal. likväl deremot, emedan han ansåg den föreslagna åtgärden både obehöflig och för en stor del af Åandets invånare skadlig, Sannt kunde visserligen motionens påstående vara, att mycken spanmål är undansåld, åtminstone inom den inskränkta del af landet, som motionären representerade; men sådant vore ej förhållandet inom alla delar af landet. Till heder för landtbrukarne inom Malmöhus län kunde tal. anföra, att nästan blot hafre, men endast ringa korn och alls ingen råg vore bortsåld. Tal. hade sagt, att den föreslagna åtgärden vore obehöflig, och han bad att få bevisa detta genom att erinra, att bränvinsbränningen komme att af sig sjelf upphöra, då spanmålspriserna blefve så höga, att den ej längre med fördel kunde drifvas; och tal. var för sin del alldeles viss om, att den, så att säga, skulle sotdö inom årets slut. Hvad som hufvudsakligen användes vid bränvinsbränningen vore dels potates, hvaraf en stor del af den vid sista skörden erhållna ej vore användbar till föda, och dels skadad spannmål. Det vore både skadligt och oklokt att uppställa hinder för dessa, till brödföda odugliga artiklars användande vid bränvinsbränningen. Lika skadligt som orättvist vore det föreslagna förbudet äfven mot dem, som ingått kontrakter att leverera eller mottaga spanmål. De enda, som skulle skörda vinst, vore de handlande, som redan hade stora upplag af bränvin eller afslutit kontrakter om betydligare leveranser af denna vara. Och en gifven följd skulle bli hastig prisstegring och spekulationsraseri, med dess allt annat än önskvärda följder. Hvad beträffade motionens förmodan om brödbrist, ifall bränvinsbränningen finge fortfara, så vore det visserligen svårt att förutsäga, huru dermed komme att gestalta sig; men tal. vore för sin del öfvertygad, att denna brist blefve större, om motionärens förslag antoges. Den onekliga bristen på spanmål sträfvar handeln att fylla; men om man med ett-penndrag störde handelns orubbade gång, då vore brist snarare att befara. Derför yrkade tal., att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd, icke derför att han någonsin varit eller nu vore vän till bränvinsbränningen. Hr Wigerdt förordade motionen, till följd af den stora spanmålsbristen. Hr 0. B. Olsson kunde icke fatta, att den ge nom motionen föreslagna åtgärden skulle öka spanmålsbristen; tvärtom syntes det tal. klart, att ju mer spanmål som lades i bränvinspannan, desto mindre skulle tillgången af spanmäl blifva. Med siffror från bränvinskontrollbyrån sökte tal. visa, huru många brännerier, som under de, efter den 16 Febr. följande, bränvinsbränningsterminerna skulle vara i gång och hvilka ofantliga qvantiteter spånmål de skulle sluka. i Tal. slutade med att yrka motionens behandling af ett tillfälligt utskott. Hr Medin. Ifrån talarens hemort (Småland) hade mycket spanmål exporterats till Skåne, af hvilken en stor del användts till bränvin, och om denna utförsel fortginge, skulle det i den orten, der man redan länge användt äfven hafre till bröd, bli ganska svårt efter brödfödan i sommar. Det vore visserligen sannt, att åtskilliga handlande genom den föreslagna åtgärden skulle komma i kläraman, men skulle man, för att undvika detta, låta den fattiga befolkningen sitta emellan. Hr Rosenberg. Större delen af svenska folket vore ej bränvinsbrännare, och det torde derför vara skäl att göra afseende på dem, som ej tillhörde deras klass. Dessutom vore det alldeles icke säkert, att vi i vår kunna få importera spanmål från Preussen och Ryssland, der skörden varit klen och der ett exportförbud ganska lätt skulle kunna utfärdas. Två möjligheter vore här gifna: antingen att vi finge köpa utländsk spanmål eller bränvin, Denna-sistnämnda vara blefve säkert ej svårt att få köpa, och om den också blefve omöjig att erhålla, så svälte vi ej ibjäl derför. Och lå dessutom hela bränvinslagstiftningen vore en undantagslagstiftning, så såg tal. så mycket minIre skäl-mot att göra ett undantagsförbud. EKEN KUA ENSE SENTENSER TAR RR