Aftonbladet – 23 januari 1868, sida 2

lenast derföre att mitt barns lycka är mi dyrbarare än mitt eget lif. Jag kan ick krossa hennes hjerta genom att skilja henn för alltid från er; bättre är det då att ja: blir barnlös och allena. Tag henne till er eget land; blif henne en god, ädelmodig be. skyddare, och jag lofvar er rikedomar, mo hvilka hvad jag nu erbjudit är en obetydlighet. Ty för hennes skull vill jag ännu er gång inträda i den verld jag lemnat, och åtei fordra hvad mig tillhör. Men om ni våga behandla henne hårdt, om ni visar henne blott skuggan af ovänlighet, skall min hämnd följa er till verldens yttersta ända. Gif mig intet svar ännu, men se er väl före, innan ni afslår en begäran från den, som har att befalla öfver mer än tusen af de röda männen och som skulle läta förfölja er dag och natt, tills ert hjerta krossades under det slag, som, förr eller senare, någon mörk hand skulle gifva er, till hämnd för det ni föraktat shawniehöfdingens dotter. Innan Butler hunnit -hemta sig från sin förvåning, hade Catharine försvunnit i småskogen. Han stod under flera minuter försjunken i djupa tankar, och började sedan gå fram och tillbaka på berget, med ett utseende at oro och obeslutsamhet, som också mer än en gång antyddes af ett lågt skratt, förmodligen emedan han fann sin ställning löjlig. En gång mumlade han några otydliga ord och såg bort till ön med ett småleende, som Mary ej kunde förstå. Det låg något demoniskti detta leende, hvilket kom henne att darra, som om något ondt hotat henne sjelf. Då Catharine Montour återkom, var det Butler som talade först. Om jag skulle antaga ert förslag, sade han, och för att vara uppriktig, så är er dotter vacker nog att fresta en karl till ändå större därskoper — huru kan jag då vara