Aftonbladet – 21 januari 1868, sida 3

Åttonde kapitlet. Då Catharine Montour åter såg upp, sade hon med mild stämma till sin vänlige åhörare: Min tid är kort, och jag måste nu skynda, om jag skall kunna meddela er något om de senare och besynnerligaste af mina öden. Då jag fann mig vara enka, träffade jag med sir William Johnson sådana anordningar att jag genom honom skulle kunna, då jag det önskade, återfå min egendom i England. Derefter erhöll jag den eskort jag begärt till shawniernas läger. Denna indianstam hade i långliga tider styrts af drottning Esther, en qvinna, hvars namn var både fruktadt och vördadt. Hon var enka efter en stor höfding, hvars makt hon efter hans död tillvällat sig och icke nedlade, förrän hennes son, Gringwatah, förvärfvat sig rätt att bära örnfjädern och fylla sin faders plats på krigsstigen och vid rådsbordet. Den stora hemligheten af denna jvinnas makt låg i hennes öfverlägsna förstånd och återstoden af en halft förgäten tidigare bildning ty hon var en hvit qvinna, som helt ung blifvit tillfångatagen i Canada, under kriget mellan fransmännen och de sex stammarne. Hennes far var guvernör i Canada och hon var bestämd att intaga en hög plats inom det civiliserade samhället, men hon lärde sig snart att fördraga det vilda skogslifvet framför alla minnen från len ömma vård hon fordom njutit, och gift med en indiansk höfding kastade hon bort ll civilisation, utom då den ökade hennes nflytande öfver vildarne. (Forts. Följer.)