Aftonbladet – 21 januari 1868, sida 3

Inftyttuingarne återigen. I Aftonbladet n:r 12 för den 16 Januari förekommer en insänd artikel, hvari föreslås ett kraftigare medel mot obehöriga inflyttningar. Saken remitteras till herrar riksdagsmän, och skulle dervid gerna fått bero, om icke den, som skrifver dessa rader, kommit att tänka på, att det kanske icke ändå vore så alldeles ur vägen, att i tid korteligen påvisa, hvarföre i hans tanke förslaget är oantagligt. 1:0 skulle ett stadgande, hvarigenom hvar och en, som i sitt hus eller å sina egor emottager någon från annat samhälle anländ person, finge ersätta all fattigvård, som den inflyttande kan förorsaka under ett års tid från det han i församlingen förvärfvat sig försörjningsrätt, vara ett odrägligt band på den fria flyttningsrätten. Ja! sannolikt omintetgjordes denna alldeles för de fattiga, åtminstone för sådana bland dem, som voro något äldre eller hade flera barn. 2:0 synes ins. icke ha betänkt hvad ett år efter förvärfvad försörjningsrätt egentligen vill säga. Om man antager, att härtill i allmänhet fordras, att ej under sex månader från närmaste mantalsskrifning efter skedd inflyttning ha fallit fattigvården till last, omfattar den föreslagna tiden allraminst 7 å 8 månader utöfver ett kalenderår, men om inflyttningen skett på våren, ännu vida mera. Om nu också detta, såsom troligt är, icke varit ins:s mening, återstår dock alltid att besinna: . 3:o att då personer, som ha något att förlora, icke vidare torde i sina hus eller på sina egor emottaga andra än sådana, som antingen vore i stånd att garantera dem mot förlust eller hvilkas arbetskrafter de omöjligen kunna undvara, alla andra inflyttande blefvo inhysta hos fattigt folk, som, i fall ersättningen uttoges, sjelfva måhända skulle falla fattigvården till last. Men vore icke detta att bota med hälften värre. Månne icke det ändamålsenligaste derföre vore, att utsträcka tiden för vinnande af försörjningsrätt inom annat samhälle till ett år i stället för, såsom nu är stadgadt, sex månader efter föregången mantalsskrifning. Gillas denna åsigt, som icke lärer behöfva särskildt motiveras, men till stöd för hvilken skulle kunna åberopas förhållandet iandra länder), behöfdes till hela förändringen endast att några ord i i 14 af fattigvårdsförordningen den 13 Juli 1853 utbytas mot ett par andra och att 16 omarbetas och förkortas, då största delen deraf i enlighet med ) Norska fattig-lagen den 20 Sept 1845 8 9 har 8 år. Så var ock förhållandet hos oss enligt k. förordningen den 25 Maj 1847 14. Efter 1862 års lag är tiden i Norge nu förkortad till 2 år.