Aftonbladet – 21 januari 1868, sida 2

Eget nog har frågan, huruvida referater öfver parlamentsförhandlingar, likasom dessa sjelfva böra vara underkastade någon censurinskränkning kommit å bane under de sista veckorna i London, Berlin och Paris: i London inför laga domstol, hvilken afgjorde saken till förmån för de parlamentariska redogörelsernas oinskränkta frihet; i Berlin inför folkrepresentationens fo rum, der grefve Bismarck af misstag åberopade Englands exempel, likasom om parlamentsreferaterna derstädes skulle vara bundna vid vissa vilkor; och slutligen i Paris, hvarest en mängd tidningar, och bland dem till och med regeringens organer, blifvit ställda under åtal för offentliggörande af tal i lagstiftandes kåren. -Skilnaden mellan grefve Bismarcks och franska regeringens klagomål mot tidningarne är mycket stor. Grefve Bismarck klagade öfver afsigtligt förtal, som vore alldeles olidligt, och menade, att ett i debattens hetta utkastadt obetänkt ord ofta lätt kunde förbises, hvaremot det, aftryckt i en tidning, ådrog sig tusentals menniskors uppmärksamhet, och på sätt och vis först derigenom finge lif och väckte förargelse. De franska klagomålen rikta sig åter mot den parlamentariska refereringeni allmänhet, hvilken lagligen endast är Monitören tillåten. I anledning häraf anmärker Times: Vi vilja icke just påstå, att Monitörens