Aftonbladet – 16 januari 1868, sida 3

bördes förtroende, hvarmed vi återse hvar andra, samt att en frisinnad anda i lagstift ningen, en allmänt önskad sparsamhet me folkets medel genom försigtighet i beviljande af allmänna utgifter, en allvarlig föresats at tillbakavisa enskilda intressens anspråk, un der hvilken skepnad de än kunna framträd: för att tillvinna sig fördelar på allas bekost nad, samt pligtkänslan att icke utan nog grann betänksamhet lägga bördor på det ef terföljande slägtet, skola komma att utgör ett gemensamt grunddrag i allas bemödanden och att 1868 års riksdag sålunda skall sök: att göra sig förtjent af nationens erkänsla Det är med uttalande af denna önskan, son jag har äran att, enligt grundlagens föreskrift öppna andra kammarens första sammanträd vid denna riksdag. : Sedan derefter kammarens ledamöter blifvit uppräknade, utsågs den deputation, som tillkommer att hos konungen begära talman Vid sin återkomst tillkännagaf deputationens ordförande, hr v. Troil, att förra riksdagens talman, biskop Sundberg, äfven för denna riksdag blifvit till talman utsedd. Vid emottagandet af talmansklubben helsade talmannen kammaren med följande tal: M. H.! Då H. M:t konungen behagat hedra mig med förtroendet att vara talman i riksdagens andra kammare, har jag ansett mig böra äfven nu emottaga detta ansvarsfulla uppdrag. Af erfarenhet vet jag ganska väl, huru stora svårigheter, som ätfölja befattningen, och huru litet jag förmår att öfvervinna dem alla; men samma erfarenhet har också lärt mig, hvilken mild dom och hvilket trofast understöd en god vilja har att här påräkna. Ja, m. h., ingenting från det sista riksmötet minnes jag liffigare och hellre än all den vänlighet, hvarmed jag då af eder omfattades. Fullt öfvertygad, att den skall fortfara, har jag tacksamt och beredvilligt atlydt konungens kallelse. Det är således icke på någon tillit till mig sjelf, utan till eder, jag bygger hoppet om framgång i lösningen af min uppgift. Hvad beträffar edra pligter vid riksdagsärendenas behandling, så tillkommer det ej mig att derom påminna. Vårt folk stället nog sjelf, såsom det ock synes, i närvarande tidpunkt synnerligen stora anspråk på sina ombud, icke derföre att samhällets kraf egentligen äro större än vanligt, utan derföre att så många enskildas ställning är brydsammare. Ingen klarsynt lagstiftare lärer dock af tillfälliga förlägenheter låta sitt omdöme förvillas. Det är visserligen hans skyldighet, att efter sta förständ söka afhjelpa ifven dem; mer cn ännu högre skyldighet ir det dock, att åt fäderneslandet bevara en ycklig framtid. Såväl till det ena som det andra. fordras först och sist enighet, inbörles förtroende och en redlig samverkan af dla krafter, som ej låter sig af några konstade partibildningar söndersprängas. Gud ve oss en sådan enighet, så skall ock hans Isignelse hvila öfver våra rådslag. Med lenna önskan och denna visshet intager jag mu den åt mig anvisade platsen och anhåller vf hela mitt hjerta att få vara i allas eder välvilja innesluten. i Derefter bestämdes, att val till sekreterare och kanslideputerade äfvensom till deputerade ör handhafvandet af kammarens ekonomiska angelägenheter skulle anställas om lörlag. Derefter ankommo tvenne af konunsens öfverstekammarjunkare och framförde ill kammaren en inbjudning att, efter prelikan i Storkyrkan i morgon, infinna sig på ikssalen för att öfvervara riksdagens öppande. Ytterligare bestämdes, att valen till edamöter i de ständiga utskotten skola föregas om måndag. Hvad beträffar suppleanrnas antal till dessa utskott, så bestämdes, vå förslag af hr And. Gudmunsson, att detta skulle bli lika med ledamöternas. Detta veslut fattades likväl först efter votering med 115 röster mot 59, hvilka senare önskade, att suppleanter skulle väljas blött till hälfen emot ledamöterna. tar ka and de nt Å