Aftonbladet – 16 januari 1868, sida 3

far var död, skyndade hem för att finna mig faderoch moderlös, för att blifva min vårdare, min rådgifvare, mitt allt. Med största ömhet vakade han öfver mig under mitt tillfrisknande och iag återgäldade hans kärleksfulla omsorger med den varmaste tacksamhet. Jag visste ingenting om affärer, knappt att penningar behöfdes för att skaffa mig det öfverflöd, hvarvid jag var van. Jag hade ej ens drömt om att nödgas byta om vistelseort, då vi erböllo underrättelse att en ny kyrkokerde skulle tillsättas för att fylla min fars plats. Tillika underrättade man, mig, att min fars äldre broder, lord Granby, godhetsfullt ville gifva mig ett hem i sitt eget hus. Detta var mig ett nytt och så svårt slag att jag knappt förmådde bära det. Tanken på att nödgas utbyta detta kära hem, der allt påminte mig om mina bortgångna föräldrar, mot min högadliga onkels stela, ståtliga, salar, kastade mig nära nog tillbaka på sjukbädden. Det fanns blott en menniska på jorden, som jag kunde bedja om råd och beskydd, och till honom vände jag mig med en systers ömma tillit. Jag bad honom medla för mig hos min onkel för att skaffa mig tillåtelse att få qvarstanna i prestgården — hos allt hvad jag nu hade kärt i verlden. Varnham talade vänligt och saktmodigt med mig; han förklarade för mig, huru omöjligt det skulle vara för lord Granby att villfara min begäran, och bad mig icke knota öfver mitt öde, hvilket mången i min ställning skulle afundats mig. Han talade om de nöjen och utmärkelser som mitt vistande hos lord Granby skulle skänka mig och försökte på allt sätt försona mig med mitt öde. Men mitt hjerta höll sig envist fast vid sina gamla afgudar och ville icke mottaga någon tröst. Hade jag blifvit utstött i vida verlden för att tjena mitt bröd fanns det nog kraft i min natur för att utan fruktan möta hvilka svårigheter som helst och med framgång bekämpa dem, men att blifva ett nådelfon i