Aftonbladet – 15 januari 1868, sida 3

Gnsta! Adolfs musketör. Långt bort från byn, pr värnlags mark, Låg gömd en koja gr k Ej banad stig man deråt fann, Blott bleckor några få. Så dystert ljöd der furans sus, Och ingen fågel qvad; På trappan växte nässlan trygg Och bredde ut sitt blad. Der bodde musketören Lod, Ej känd som sällskapskarl; På frågor mer än vanligt njugg, Men ännu mer på svar. Visst var hans hund mer vig i mund Men också mera hvass, Ty den blott lärt att hålla vakt, Men ej ge vacker tass. . För bygdens barn han busen var, Och för hvar gosses mod Blef förelagdt som mandomsprof Att gå till gubben Lod. Men kämpen helst likt skogens björn Uti sitt ide låg. Till Se tidens lumpna kif Han aldrig vändt sin håg. Blott fullväxt folk än mindes, när Han sist i stor parad Med guldmedalj, på krycka stödd, Till kyrkan drog listad: Sen lefde han af kronans bröd Som SR invalid; För folket snart en saga blott Från Gustaf Adolfs tid.