Aftonbladet – 15 januari 1868, sida 2

sistnämnda antagit, och detta ämne kunde ej vara annat än plågsamt. Hans drägt var af det simplaste slag, men ytterst ordentlig och renlig, och detta tillika med en viss förfining, som tycktes utbredd öfver hela hans personlighet, var nog att för den ytligaste betraktare utmärka honom såsom ursprungligen bestämd för en vida högre samhällsställning än den han sjelf sedermera valt. Hans utseende var så tillvida egendomligt, som han nyttjade håret benadt öfver pannan och så långt, att det föll ned öfver axlarne, hvilket gaf hans ansigte ett mildt och nästån qvinligt utseende. Detta hår hade fordom varit korpsvart, men, var nu rikligex besprängt med. silfver. : Aren hade verkat ganska stora förändringar i hela hans utseende. Hyddan, der han befann sig, var liten och i temligen dåligt skick. En stor trälåda, fylld af böcker och manuskripter, stod i ena hörnet. Två träpallar och ett simpelt bord jemte några få kokkärl utgjorde hela det öfriga, bohaget. Missionären satt vid bordet med papper och skrifsaker framför sig, och en mycket nött bibel låg uppslagen bredvid honom, hvari han efter en stund började läsa. Morgonens lätta vind drog frisk och doftbemängd in genom den öppna glugg som föreställde fönster, och i träden som flätade sina grenar samman öfver bhyddans tak ljöd fågelsången gladt, under det dofva brusandet af ett litet vattenfall i närheten, Missionären såg stundom upp och blickade med ett halft småleende ut genom fönstret, då en fågel flög förbi dörren eller skakade daggdropparne från trädens grenar. Derpå slätade han ut bladen i sin bok, hvari vinden lekfullt bläddrade så fort han tog handen derifrån, och var snart åter fördjupad i sin läsning. Det varen vacker tafla — denne vördnadsvärde man sysselsatt med heliga och höga tankar. Men ljudet af steg som mnärmade sig, störde snart den behagfulla stillheten, fåglarne fladdrade bort från sina gröna hviloställen i träden, och en till hälften tämjd bjortkalf, somsofvit på en bädd af torra