Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 3

(Insändt.). Förslag till framtida förminskning i fattigdomen och fattigvårdens utgifter. Då för alla samhällen inom värt kära fädernesland fattigvardens utgifter ökas ärligen och till den vad, att de inom kort bli hufy udpartiet af våra kommunalskatter, är det naturligt att såväl statsekonomien som filantropien härutinnan framlagt förslager i mängd, af hvilka dock, efter hvad kändt är, de flesta strandat dels mot de med desammas realiserande förenade alltför dryga kostnader och dels mot menniskokärlekens ömmare känslor. Insändaren häraf erkänner villigt på förhand de brister, som här nedan kunna af granskaren alstras, liksom ban fruk tar det hans åskådning af fattigvårdsförhål landena ej i högre grad tillhöra praktiken än hvad, som af mången varmhjertad penna förat i detta ämne nedskrifvits; men sakens för alla ömmande beskaffenhet förbjuder honom, allt detta oaktadt, att med tystnad och likgiltighet låta den utveckla sig på sätt som sker, utan att göra ett försök till det närvarandes framtida förbättring. I medvetande sålunda om en ren afsigt, tvekar han ej att bryta en lans mot pauperismens vidare ohejdade framfart, och vill derföre tilllåta sig en liten granskning af orsakerna till den växande fattigdomen, på samma gång han hoppas att, om hans förslag af ett icke särdeles betungande botemedel häremot vinner sympati, dessa rader skola vara så pass välkomna, att de kunna utgöra en förklaring öfver anledningen, hvarföre han efter mycket betänkande vågar framlägga dem till en välvillig allmänhets begrundande. Den ständigt sig ökande dyrheten på lifvets oundgängligaste förnödenheter: anser insändaren vara en af de förnämsta anledningarne till den tilltagande fattigdomen, ty då en arbetskarl, som för 30 år sedan i landsorten vanligen hade 67 öre i dagspenning, nu har 1 rdr 25 öre för samma tid och samma arbete, kostade alla matvaror under förstnämnda tid mindre än hälften, ja en icke ringa del deraf nära tre gånger mindre än hvad som nu är förhållandet. Visserligen erkännes, att den fattige i allmänhet lefver litet bättre nu än förr; men han har dock i de flesta fall ej större förtjenst än att han, med hustruns tillhjelp, kan lifnära sig, hustru och tre barn; ökas familjen derutöfver, kommer den vanligen. på half svält. Han kan således icke, utan att svälta, lägga ihop något för sin ålderdom eller för sin familjs bergning, g, i händelse af hans frånfälle, och följden blir att, när en husfader dör eller blir oförmögen till arbete, vare sig genom sjukdom eller genom ålderdom, komma genast hustrun och barnen med ansökan om je Detta förhållande torde vara ligt att helt och hållet afhjelpa; men menniskovän måste med häpnad. tänka sig -den stackars arbetaren, hvilken, efter att ha tillbragt sin verksamhetsålder under det svåraste släp, dervid han derjemte vanligast fått underkasta sig ett lif af försakelser, på sin ålderdom, då krafterna svika honom och då han nödgas anlita fattigvården, hvars hjelp, huru betungande den än må vara för samhället, dock alårig blir tillräcklig för den behöfvandes underhåll, endast har nöd och elände i perspektiv. Enhvar, med känsla för sin betryckta like, måste medömkansfullt beklaga det öde, som i de festa fall drabbar den ålderstigne, af fattigvården understödde, ofta nog sjuklige daglönaren, då han, oaktadt detta det allmännas bistånd, på gamla dagar nödgas för sitt och de sinas torftigaste uppehälle öka något för hans krafter visserligen lättare, men dock temligen mödosamt arbete, såsom vedhuggning och dylikt. -Insändaren, hvars tjenstebefattning tvingar honom att dagligen vistas bland de fattiga, har dessutom mycket ofta hört individer af denna samhälls klass blygas öfver att begära fattighjelp, och den sålunda samlade erfarenheten har lärt honom, att under den grofva och lappade rocken ofta finnes lika stor ambition som under den finaste, derföre är blotta känslan af att behöfva begära andras hjelp en tillökning i fattigdomens röfningar. Staten har för både den militära och civila embetsmannen stiftat pensionsinrättnin-, rad hvilka dels fått grundplåten, dels birag af rikets ständer; men för den fattige arbetaren finnes endast fattigvården; och lik