Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 2

lius, Lindstån och Ekdahl, Derefter sjöngs psalmen 139. Efter någon stunds uppehåll började högmessan med afsjungande från orgelläktaren af Hosianna, jemte en för tillfället författad kör. Altartjensten förrättades af kyrkoherden Steinmetz och lektor Norrby, och predikan hölls af kyrkans stiftare, pastor Beskow, som till ämne valt Det rätta sökandet efter Herran, och vid slutet af sitt föredrag nedkallade Guds välsignelse öfver den nya tempelbyggnaden. Efter förrättad altartjenst med sedvanlig messning afslutades gudstjensten. Kyrkan, som är nästan qvadratformig och saknar torn, har tre rader fönster öfver hvarandra på norra och södra sidorna samt å facaden stora fönster, alla infattade i fina Jernbågar. Den är luftig och ljus, oaktadt den ligger inklämd mellan de på tre sidor omgifvande byggnaderna. Kyrkans hvalf är af trä, och i dess midt finnes en glaskupol, genom hvilken ytterligare ljus inströmmar. Tjugu smäckra, gjutna jernpelare uppbära tvenne rader läktare öfver hvarandra, löpande rundt omkring kyrkan, med beqväma trappor och flera utgångar. Kyrkan är enkelt ornerad i hvitt och de fristående bänkarne, hvilka i sjelfva kyrkan äro placerade i en halfeirkel med mellanrum, så att gångarne sammanlöpa mot altaret liksom radierna i en cirkel, äro försedda med ryggstöd, ändamålsenliga samt enkelt målade i mörkgult. Från den läktare, som ligger midt emot stora ingången, framspringer predikstolen, enkelt målad i hvitt och utan alla förgyllningar samt bildhuggerier, något utanför läktaren, så att predikanten synes från alla delar af kyrkan. I akustiskt hänseende lemnar det nya templet intet öfrigt att önska, ty den svagaste stämma förnimmes kring hela kyrkan, som vid aftonsångsgudstjensterna under den mörka årstiden upplyses af en mängd gaslågor. Kyrkan är äfven försedd med värmeledning.