Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 2

Thamerou). Berättelse från Nordamerika. Af författarinnan till Palatser och Fängelser, Zigenarens testamente m, fl. (Öfversättning från engelskan.) -— Afven för dem som förstå dylika naturfenomener är det något fruktansvärdt i åskans rullande. För den vidskepliga och med rik inbillning utrustade indianflickan låg något fasansfullt mystiskt i de skrällande åskslaen, som tycktes komma himmelen att remna. et var efter Hennes tro, den store andens röst, förfärlig i sin vrede, som utropade sin fördömelse öfver falskheten och synden hos jordens barn. Hennes hjerta darrade och vid hvarje häftigt åskslag tvärstannade hon, tryckte handen mot ögonen, och sprang derpå framåt som ett jagadt rådjur. Ån förlorade hon sig i djupet af någon uttorkad flodbädd, än syntes hon vid blixtrarnes sken högst på toppen af en klippa, än hoppade hon öfver gapande afgrunder blott med stöd af de unga träden som växte i klippremnorna. Slutligen stannade hon högt uppe på, en bergplatå, flämtande och förtviflad. — Ater hade hon alldeles kommit bort från den gångstig som ledde till indianernas läger och stod nu på kanten af en brant bergsluttning högt öfver dalen, dit hon sökte vägen. Efter en hopplös blick uppåt himmelen, kastade hon sig ned på marken, dolde sitt ansigte i händerna och sade halfhögt, med darrande och bruten stämma: ) Sö AB, nr 8-8