Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 2

samma, äfvensom att jemförelsevis obetydliga gräfningsoch sprängningsarbeten behöfde verkställas. De betydligaste kostnaderna förorsakades af de många brobyggnader, som måste utföras. I afseende på öfverbyggnaden hade Wexiö—Alvestabanan tagits till föredöme. Skenvigten hade derföre antagits till 20 , ballastdjupet till 1, fot och bankbredden till 18 fot. Muntligen tillade hr Sandell: I Westeråskomitens betänkande till stadsfullmäktige yttras: Vilja vi ej se oss i våra näringar kringskurna, ja isolerade, vår handel öfverfiyttad till andra, tidens riktning mer uppmärksammande orter, så finnes ingen annan utväg än att åvägabringa en anslutning till stambanan, som kan framkalla nytt lif och blomstring etc. Detta gällde Westerås, men äfven Stockholm. I fråga om jernvägar måste man stå väl med Gud och hela verlden. Omkostnaderna för jernexporten äro nu blott 18 öre dyrare i Göteborg än i Stockholm; förut 50. Men genom hastigare befordan till Göteborg inbesparas ränta å ett halft års förlagskapital. Stockholm har förlorat mycket härpå, men behöfver skaffa sig ökade tillflöden i stället för förlusterna. Det kan ske genom norra mälarbanans fullbordan, hvilken äfven i strategisk hänsyn är ytterst vigtig. Sammanbindningsbanan får ock då örst någon reson för sig. De enda meningsskiljaktigheter, som under diskussionen yppade sig angingo dels huruvida banan borde öfvergå Kolbäcksån vid Mölntorp, såsom löjtnant Sandell föreslagit, eller en half mil nordligare, dels huruvida s. E arbetsaktier skulle få tecknas. Resultatet af öfverläggningen blef emellertid det vi förut omnämnt. På eftermiddagen samma dag mötet hölls hade den utsedda komiten sammanträde för förberedande åtgärder och fungerade med sig landssekreteraren Treffenerg.