Aftonbladet – 13 januari 1868, sida 2

sig af och an, mumlande böner och sånger, medan andra dylika lågo framstupa på marken, tydligen skrämda af åskan och stormen. Det friska, ännu icke nedtrampade gräset, visade att dalen först helt nyss blifvit utsedd till lägerplats; emellertid fanns derinom dock redan upprest ett litet hus, pittoreskare i sin anordning än någon afnybyggarnes bostäder. Man kunde se huru nyligen det blifvit uppbygdt, ty det gröna löfvet satt ännu qvar här och der på de obarkade stockarne. Ett tjog af de röda männen hade arbetat derpå hela dagen, ty shawniernas höfding hvilade aldrig under bar himmel, så snart hans grymma moder, hans stolta maka eller sköna dotter följde honom på jagtstigen. Tahmerod hade vikit af från gångstigen och klättrat upp till det högsta bergets topp, i stället för att vid dess fot leta sig fram till dalens enda ingång. Hön steg upp och skulle just klättra ned igen till gångstigen, då ett buller, som af en stor krigshärs annalkande dånade ur skogen. De högsta träd böjdes ända till marken och hvirfvelvinden slet bort både grenar och blad der den rusade fram. Stora grenar brötos, tjocka stammar splittrades bland bergen, der orkanen rasade värst, och dånet af fallande träd blandades med stormens tjut. Åskan skrällde slag på slag och blixtarne tycktes, likt eldormar, slingra sig mellan de slitna kronorna af skogens träd. Sjelfva berget tycktes darra under den unga flickans fötter. Hon kastade sig åter till marken och låg orörlig medan hvirfvelvinden rusade fram öfver henne. Ett ännu vildare utbrott af elementernas raseri lyftade med roten upp ett mäktigt ekträd, som växte på höjden och störtade det till marken, Det föll och krossade i fallet en hel skog af unga träd, och de öfversta