Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 2

— S:t Barthelemy. I P. T. läses: dessa dagar torde närmare underrättelse kunna hitförväntas rörande det lyckligtvi: hittills alldeles icke bekräftade ryktet om el på S:t Barthelemy inträffad jordbäfning, son förmenats hafva anställt stor förödelse derstädes. Att den lilla ön icke varit fullständigt oberörd af de senaste jordstötarne på Antillerna framgår likväl af en skrifvelse frår staden Gustavia, daterad den 25 Novembei 1867, som vi haft tillfälle se och af hvilker vi lemna våra läsare följande utdrag: Sistlidne måndag den 18 innevarande November några minuter efter klockan 3 e. m., förspordes här en jordbäfning, hvars ovanliga långvarighet ehuru inga våldsamma skakningar eller häftigare stötar derunder förekommo, hos mången injagade stor förskräckelse. Rörelsen syntes jemn och ihållande från en till två minuter — den längsta alltsedan den stora jordbäfningen af 1843, som lärer hafva varat omkring tre minuter. Flera ansågo varaktigheten af den nu kända böra antagas längre ja, ända till fem minuter. Barometern hade väl fallit något, men obetydligt; antydande ingen fara. hafvet var som det tycktes lugnt, luften klar och ädret godt, då, ungefärligen en timme efter jord: bäfningen, vattnet med ens sågs strömma ut ur Carenagen, eller den inre hamnen, med oerhörd fart, lemnande densamma till hälften torr, och, ef: ter flera minuters fortsatt utströmmande, åter russ in tillbaka med ökad hastighet och fördubblad volym uti en stor svallvåg, högt öfverlöpande hamnens vanliga bräddar och inträngande alnshögt i närmare stranden liggande lägre byggnader, dit äfven en mängd fisk infördes, hvaraf en del vid vattnets utströmmande qvarlemnades. Frenne särskilda gånger upprepades detta fenomen, hvarje gång med lika stor, om ej större våldsamhet och med hvirflar här och der vid sidan af svallvågen, fortfarande derefter på samma sätt, ehuru i mindre grad, under minst en timmes tid, hvarefter något uppehåll inträffade, ledande till förhoppning om att förnyande deraf ej vore att befara. Snart visade sig dock åter denna ovanliga ebb och flod, ehuru nu under förändrad form, uppdrifvande en mängd om hvarandra tumlande vågor, en högst ovanlig syn i den inre hamnen, och hvarmed fortfor till mörkrels inbrott, då allting småningom återgick till det normala tillståndet. Några i inre hamnen liggande fartyg, bland andra Governor Ulrich, hvars tvänne goda ankarkedjor samt en ny, tjock, fyrdubblad Manillakabel söndersletos oc sprungo, buros med förvånande hastighet, ömsom för, akter eller sida förut, mångfaldiga gånger på och af svallvågorna ut till mynningen af Carenagen och åter in till nära stranden, der de, på nytt mötta af den utgående vågen och flera gånger kringsvängda utaf de vid vågornas möte uppstående hvirfar, snart förnyade samma färd, lyckligt och besynnerligt nog utan att taga någon större skada, ehuru de flera gånger hade kommit på grund, hvarifrån befrielse dock snärt medelst svallvågorna