Aftonbladet – 9 januari 1868, sida 3

Sicokholms stadstulmäkuige hade i går afton sammanträde i rådhussalen, dervid följande ärenden förekommo: Först föredrogs beredningsutskottets betänkande, ngående de grosshandlaren A. W. Sundstedt tillöriga tomter i qvarteret Lagerbärsträdet. Såsom förut omnämnts, har utskottet med anledning af ett utaf hr Sundstedt nyligen gjordt anbud hemställt, att staden måtte inköpa ifrågavarande tomter, omfattande en areal af N,530 gvadratfot, för 125,000 rdr rmt. Härom uppstod någon diskussion. Hr LL. J. Hierta ansåg på anförda skäl att man ej nu borde fatta något beslut om inköp af de ifrågavarande tomterna, helst han trodde, att dessa ej skulle komma att behöfvas för anlägggande af det nya salutorget å norr, för hvilket den af barnhusdirektionen inköpta plats ansetts tillräcklig. Blefve man derjemte nödgad att köpa de Lundhska tomterna, kunde möjligen dessa lämpa sig för saluhallars uppförande, och föröfrigt vore man i tillfälle att genom expröpriation tillvinna staden den del af Sundstedtska tomterna, som möjligen för det afsedda ändamålet kunde erfordras. Hr Montelius erinrade om frågans föregående behandling och fann de upprepade försöken att vädja till lotteriurnan, för att påtruga staden de Sundstedtska tomterna, stå på gränsen af det tillbörliga,. Hän omnämnde i afseende på den Lundhska tomttvistens utgång i hofrätten, att meninvarne der varit delade, och att pluralitetens beslut lifvit sådant som det blef, emedan man utgått från det antagande, att drätselnämnden verkligen haft bemyndigande att afsluta köpet. Ett enda ord af stadens ombulsman, förr ie hr Montelius, skulle i detta fall varit tillräckligt att ställa frågan på en annan punkt. Han påstod vidare, att målet blifvit hos K. M:t å stadens sida fullföljdt på ett sätt, hvarigenom stadens rätt och fördel ej blifvit såsom sig borde tillgodosedd. Hr Montelius klandrade föröfrigt, att utskottet efter stadsfullmäktiges förra beslut i saken och efter den uppskattning af ifrågavarande tomter, som genom komiterade egt rum, nu skyndat att erbjuda en så hög köpesumma, utan att hr Sund-: stedt gjordt något anbud, slutande hr Montelius sitt anförande med den hemställan, att stadsfullmäktige med ogillande af betänkandet måtte förklara det af hr Sundstedt gjorda erbjudande ej förtjent af afseende. Hr Edelsvärd ansåg staden behöfva tomterna och förordade deras inköp, men till nedsatt pris, som han under diskussionens fortgång bestämde till 75,000 rdr rmt. Hr Behring upptog och bemötte de af hr Montelius gjorda anmärkningar samt ansåg behofvet påkalla tomternas inköp, för ordnande af det nya salutorget, Klara Strandsatas framdragande i föreslagen riktning samt regleringen i sin helbet af denna vigtiga och centralt belägna plats. Hr Lindhagen bemötte äfven hr Montelii anmärkningar, framhållande att beredningsutskottet, enligt hans förmenande, uppfyllt sin pligt, då det afgifvit ifrågavarande betänkande; visade hvarthän det skulle leda, om öfriga stadsfullmäktige i likhet: med hr Montelius ville bestrida drätselnämnden rätt att bevaka stadens intressen genom uppgörande af preliminära köp o. 8. v. Med hänseende till hr Montelii påstående, att rättegången om Lundhska tomterna blifvit å stadens sida knapphändigt och illa skött, vågade hr Lindhagen mot -hr Montelii nej sätta sitt ja. I afseende å sjelfva köpet ansäg talaren staden behöfva tomterna, och trodde han, att man handlade oklokt, om man ej tillegnade sig desamma, anförande talaren ett nyligen inträffadt fall, der staden sett sig nödgad expropriera nödig mark till 31 rdr pr qvadratfot. I motsats mot hrr Hierta och Montelius ansåg talaren de ifrågavarande tomterna vara ett af de väsentligaste behof som förefanns. Läte man nu tillfället gå sig ur händerna, kunde man framdeles se sig tvungen fi i d