Aftonbladet – 9 januari 1868, sida 3

sig öfver en yta af minst 10 kilometer i dia meter (ungefär lika stort område som Manilaviken intager)De olyckliga invånarne i detta så svårt hemsökta distrikt lågo vid denna tid till största delen i djup sömn och visste, då de sågo den fara som hotade dem, i de första ögonblicken för ångest och bestörtning icke hur de skulle rädda sig: det djupa mörkret under denna förfärliga natt och raseriet Hos en storm, sådan som blott tropikerna känna, tillät dem icke att begagna den hjelp och de räddningsmedel, som möjligen funnos tillhands; derjemte voro de yrvakna, i högsta grad förskräckta och oroliga för sina anhörigas öde, samt hade att kämpa med elementernas raseri, hvari hundra strax isbörjan funno sin död. Många, dem lyckan gynnade, funno i träd eller på bamburör en tillflykt för den hotande döden i vattnet, menimånga blott för atti stället omkomma af utmattning. Man måste rysa när man tänker på att många tusen menniskor, som iytt upp i träden, utan föda, utan sömn och blott nödtorftigt beklädda, stela af köld och väta och med hjertat uppfyldt af ångest och sorg öfver sina föräldrars, makars och barns öde, hvilkas undergång de måste äse utan att kunna bistå dem, när stormens kraft eller de räddningssökandes tyngd afbrutit en gren eller strömmens våldsamhet bortryckt ett träd, under 30 timmar (Diario de Manila säger tre dagar) voro blottställda för en fruktansvärd storms raseri, under det att deras egen våta graf gapade vid deras fötter; ty de måste hvarje ögonblick frukta att genom stormens eller strömmens häftighet förlora sin tillflyktsort. När man betänker de olyckligas förfärliga belägenhet, den förskräckliga själsspänning, hvari de genom de rysliga scenerna rundtomkring dem voro försatta samt den beständiga kampen för deras egen tillvaro, så kan det icke öfverraska att många Jik nn i träden, sedan öfversvämningen uppört. Banguet, guvernörens i Abra residens, har en befolkning af 10,000 personer, och af dessa ha efter öfversvämningen 694 påträffats såsom lik; antalet offer för denna förskräckliga naturhändelse är dock vida större. Många menniskor saknas, hvilka antingen blifvit bortförda af strömmen eller ligga begrafna under det tjocka lager af jord, som öfversvämningen afsatt på fälten, liksom under träd och buskar och spillror af hus, hvilka floden hopfört på åtskilliga ställen, ty ännu hittas öfverallt lik; de begrafningsplatser som finnas äro icke nog stora för att mottaga dem alla, och nya sådana ha måst anordnas. Det elände, som denna vattunöd bragt öfver Ahbras olyckliga befolkning, är gränslöst; risfälten, som lofvade en rik skörd, äro nästan alla i grund förstörda genom de tjocka lager af jord och sand, som floden efterlemnat; alla planteringar af trädgårdsväxter, tobak 0. s. vV. äro förhärjade, och af fruktträden ha blott få blifvit skonade. Den senaste maisskörden och risförråden ha i alla byar gatt fullkomligt förlorade, hvarigenom. invånarne råkat i ett ganska betänkligt läge, och för att så mycket som möjligt skydda dem för hungersnöden har guvernören gått i författning om att ätbara rötter skola uppsökas i bercen och lika fördelas bland de behöfvande. Att göra nya planteringar af. till näring tjenliga växter är för ögonblicket så godt som omöjligt, emedan arbetskrafter saknas för att ippodla de genom öfversvämningen förstörda fälten, och emedan de flesta dragare drunknat och alla för åkerbruket nödiga. redskap olifvit bortförda af: floden. : I Banguet ensamt ha 950 hus Rn alla byggda af trä och bamburör) blifvit förstörda och alla husseråd, kläder m. m. gått förlorade; så vidt nan kunnat utröna ha af husdjuren 1500 nötkreatur, 2500: hästar, 1000 bufflar och 1200 svin omkommit jemte allt fjäderfä, och nan befarar att utdunstningarne af denpa erhörda mängd döda kroppar skola förpesta uften och derigenom bli högst menliga för let allmänna helsotillståndet. Så snart unlerrättelsen om den ofvan skildrade katastroen inträffade i Manila, bildades genast af de unseddaste invånarne komiteer, hvilka bland ula klasser af. befolkningen insamla understöd åt de olyckliga.