Aftonbladet – 8 januari 1868, sida 2

, om från Möja-landet kunnat observera en brigg igga fastfrusen i den aflägsna och ödsliga Kall-. kärs skärgård, som är belägen omkring 3 mill: rån Furusund och Möja-landet samt nära 4 milj: rån Sandhamn. Om den står på grund eller ej, et man icke. Folk finnes dock qvar ombord, emelan man ibland sett briggen hafva sina segel loss ill torknings. Till skärgården vid Söderarm inkommo den 19 istl. Dec., under storm och snötjocka, skeppet Veta, kapt. Lindeman, och briggen Primus, kapt. Sjövall, begge åländingar och begge lastade från vorra Tyskland i ballast. Båda fartygen stannade i sen och fröso fast derstädes. Äfven har vid jultiden ett finskt skepp på vinst ch förlust inkommit till Gelinge skärgård söder om Nämndör inom Dalarö tullkammardistrikt, der skeppet fastfrusit. (Dp. 4.) — Vinterpostföringen öfver Alands haf. Ur ett bref till N. D. A. från Grisslehamn, dat. den 4 Jan., meddela wi följande: De här ännu qvarliggande finska besättningarne hafva så godt som dagligen gjort fruktlösa försök att komma öfver hafvet. Afven sådana omstänligheter, som redan från början ingåfvo föga förhoppning om framgång, hafva icke afskräckt dem att företaga den vådliga färden. Nyårsdagen t. px. tycktes omständigheterna mera gynnande, och tidigt på morgonen rustade sig omkring 40 båtar till affard. För dem, som äro främmande för dylika tilldragelser, är det ett eget skådespel att se en sådan mängd af mindre farkoster, dragna och itföljda af öfver 200 menniskor, den ena efter den andra, en kall vintermorgon tåga ut på den frusna vågen öfver det oöfverskådliga isfältet emot den osedda stranden. Vid tanken på alla då faror de kunna möta under den vådliga färden kan man icke undgå att följa dem med oroliga blickar och rädda aningar. Af de båtar, som nyårsmorsonen afgingo härifrån, återkommo de flesta middagstiden. Sedan de lemnat den fastare isen, som på en half mils afstånd härifrån till och med bär att köra, kommo de in i blåis, som, förd af en stark strömsättning, dref dem sydvart och ifrån deras rätta kosa. Denna is blef dem omöjlig att genombryta. Efter mödosamma ansträngningar lyckades de dock slutligen åter komma till den fasta isen, på hvilken båtarne uppdrogos, och det uttröttade folket såg ingen annan utväg än att, några för åttonde eller nionde gången vända tillbaka mot den svenska stranden. Nio stycken båtar, af hvilka två medförde svenska poster, hade dock fått ett litet försprång framför de öfriga och togo en annan riktning och kommo till en ränna i isen, hvarigenom de hoppades kunna närma sig äländska skären, der med visshet var att vänta att fastare is åter skulle påträffas. Rännan hoptrycktes dock småningom, och snart voro de åter instängda i blåis. Skymningen inbröt, och natten måste tillbringas på hafvet. Ingen annan än den, gom erfarit det, kan göra sig en föreställning om hvad en natt mellan isstyckena på Ålands haf,ien liten öppen farkost, vill säga. En våldsam st på oceanen har någonting långt mindre förskrö kande, är förenad med långt mindre besvärligheter. irågan blef nu att icke af drif-isen föras längre ut till sjös, då man med de små båtarne ätt kunnat afskäras från både fastare is och land för alltid. .De redan utmattade krafterna ansträngdes derför till det yttersta, och slutligen lyckades man också uppnå liksom en utskjutande udde af den stillastående och starkare ismassan. Båtarne uppdrogos derpå; seglen utspändes till ett slags talt, under och omkring hvilket 70 menniskor, instängda i isöknen, inneslöto sig i den allsmäktiges beskydd för den kommande natten. Om en storm, eller, blott ew friskare nordlig vind uppstått, hade de otvifvelaktigt alla varit förlorade. Hafvet förblef dock lugnt, och följande dagen återkommo menniskor och båtar till Grisslehamn, efter att, enligt beräkning, hafva lyckats framtränga ungefär halfvägs häremellan och Åland. Märkeligt nog ankom hit samma dag post från Eckerö. Denna hade tagit en nordligare bana och funnit en större öppning i isen, som satte den i stånd att uppnå den fasta ismassan vid svenska stranden. Här är en skärgård, mellan hvilken man icke kan kryssa sig fram med hjelp af några sjökort. Ismassorna och inskärningarna dorl kunna icke beräknas på förhand. Der en båt den ena timmen kan komma fram, möter en annan följande timme oöfvervinneliga svårigheter. — En åldrig kapten Arlberg från Wasa var, en bland de 70, som tillbragte natten på hafvet) Fan hade under hela sin sista resa icke erfarit annat än motgångar. Sjuknande i Kjöbenhavn, intogs han der på ett hospital, hvarifrån han ännu svag och med bruten helsa begaf sig direkte till Sverge och hit, för att våga den äfventyrliga färden öfver ett isbelagdt haf. Gående på ett litet afstånd från en af båtarne, brast isen under hans fötter. En finsk sjöman skyndade till hans hjelp, men äfven han dsjönk genom den bräckliga isen. Båda voro nära att omkomma. Händerna halkade från de nedisade årorna och spakarne, som utsträcktes till deras räddning. Slutligen lyckades man, atti den amla kaptenens rockkrage hugga fast en båtsake, och på: detta sätt drogs han upp ur vaken. I den kalla vinteraftonen, under bar himmel, afklädde sig den gamle, sjuklige mannen, och påtog sig torra kläder. De åländska postförarne, af hvilka en del, med all den raskhet de onekligen ådagalägga vid vinterpostföringen, dock äro ett hjertiöst och egennyttigt folk, blygdes icke att af den gamle, skeppsbrutne kaptenen yrka en vedergällning för det de bidragit till att, i en gemensam fara, då de alla hade döden för ögonen, rädda hans lif. Tiden medgifver icke en mera detaljerad beskrifning öfver denna och andra hafsfärder, som vi nu dagligen se företagas. När skall vederbörande allvarligt behjerta dessa förhållanden, och förändra eller förbättra en postkommunikation, vid hvilken postförares och passagerares lif och helsa oafbrutet sättas på spel? — Befolkningsförhållanden. Carlstad: Folkmängden i Carlstads pastorat har under år 1867 undergått följande förändringar: I stadsförsamlingen: Döde 122; utflyttade 329; födde 175; inflyttade 774; ingångna äktenskap 53 och genom döden upplösta 24. Stadsförsamlingenrs folkmängd