Aftonbladet – 7 januari 1868, sida 4

Tiggeriet inom bufvudstaden. Det alltjemnt tilltagande tiggeriet inom hufvudstaden har gifvit anledning till. följande uppsats, hvilken derjemte blifvit nedskrifven i den förhoppning att, om de åtgärder, som till det ondas afhjelpande här nedan föreslås, vunne erkännande, ett gynnsamt resultat deraf äfven skulle uppkomma. Det lider intet tvifvel, att bland allt det armod och elände, som finnes i hufvudstaden, är det mycket, som är oförvålladt — men beklagli; et, som härrör af sjelfs. våld och lättja. Till lindrande af den oförvållande, den verkliga nöden bör ingen samhällsmedlem undandraga sig hv rken besvär eller uppoffringar, men hvad som dervid gö res bör gi med förstånd, emedan vi eljest kunna 0 mera skada än gagn. Beträf fande sjelfsvåldet och lättjan deremot böra v noga akta oss att af hjertnjupenhet lägga hyende under lasten och på samma gång, i det vi slösa med våra tillgangar, begå en orättvisa mot dem, som bättre förtjena vårt medidande. Det måste nemligen kännas bittert ör den af olyckan hemsökte att finna, det ättingen genom tiggeri vinner mera än den sträfsamme genom sitt arbete — frestelsen att sjelf inslå samma väg kan då lätt blifva honom för stor. På det vi ej genom vär armhertighetsutöfning måtte göra oss skyldige härtill, finnes enligt min tro endast ett korrektif: det att ej vare sig på gatan eller vid dörrarne gifva almosor åt tiggare, ty hvad vi på sådant sätt bortgifva kommer endast undantagsvis den förtjente till del, men bortkastas ofta pa en ovärdig. Det är nemligen så, att ingen som lider nöd fafängt vänder sig med bön om hjelp till den allmänna fattigvården, som eger att anordna dels understöd i penningar, mat eller ved, dels ock, isynne rhe för qvinnor, arbete från arbe och f jningsinrättningarne. Det är oc företrädesvis genom beredandet af arbetsförtjenst som Skyddsföreningarne, sedan både genom enskilda bidrag och allmänna medel tillgängar biifvit dem beredda, torde komma att lemna den allmänna fattigvården en verksam hjelp. Ivad de manliga bjelpsökande beträffar, så är det ofta förenadt ed större svarighet att förskaffa dem ett mpligt arbete — d. v. s. ett arbete af sådan art att hvem som helst kan. utföra det, men de äro derutinnan ej lemnade så utan hjelp som mången tror, om de endast ville antaga den som erbjudes. Ty visserligen är det en sanning, att dagsverkslistorna för mandamiseringsarbetena i Stadshagen hitti såsom högsta förtjenst utvisat endast 98 öre om dagen ( (stenhuggeriet lemnar ett vida gynnsammare resultat, men sa fordras dertill ock en viss yrkesskicklighet) samt att förtjensten till följd af b ande handlag ej uppgått till högre belopp än i medeltal omkring 70 öre om dagen; men arbetarne hafva t ighet att vid den närbelägna fö ttningen erhålla ett godt och till niddagsmål till ett pris af endast 19 öre, så t åtminstone öl öre dagligen blifva i beIl till fyllandet af deras . behof eller; I hjelp för hustru och barn. För det stora! rtalet faller det sig dock beqvämare att a eller lefva af hustrurnas arbete, och ör mottaga de ej hvad som bjudes. De. och för detta arbete förda rullorna visa ocksa att af 390, som anmält sig i polis-: sumvaren, 163 från drätselnämndens tredje delning, dit de blifvit hänvisade, återtagit; sina betyg, hvarjemte 133 ej vidare låtit sj höra, så att högsta dagsverksstyrkan ut