Aftonbladet – 4 januari 1868, sida 3

ärdt kapitel. Att mycket i detta afseend icke har sin fulla motsvarighet hos oss, län der oss till heder — men dt är ock att jemväl här, den vidrigaste liknöjdhet gör si gällande hos den felande mannen, mot hvilken lagen blott gifvit qvinnan ytterst svag: medel i hand, och hvilkas användande oftas! är förenad med mycket ytterligare obehag. Hvad den historiska och statistiska sidar af boken vidkommer, så är densamma utarbetad med samvetsgrannhet och skicklighet Vidlyftiga statistiska tabeller höra icke til karak teren af ett sådant arbete som Legouvås, hvilket utom sitt undervisande och filosofiska ändamål äfven städse bör afse att vara en underhållande läsning. I sammansmältningen af dessa båda elementer har förf. fullkomligen lyckats. Och i de historiska öfverblickarne af qvinnans utvecklingsgång har Legouvå jemväl at sin föregångare Fullom (jemväl ö tt på svenska) som i sin Qvinnans historia,, trots den ofta skimrande glansen af sina taflor dock går mycket mera blott skizzerande tillväga. Hvad öfversättningen beträffar är densamma gjord med mycken förtjenst. Förf: någon gång i filosofiska deduktioner öfvergåonde framställningssätt, är lyckligt och religt återgifvet och man ser att öfversättainnan med intresse och kärlek tänkt sig in, cke allenast i det under handen varande aroetet, utan äfven i hela det stora ämnet, y ord och vändningar i hennes språk vittna om studier i frågan. — Det här för;rdade, arbetet lämpar sig icke allenast till tudium för hvarje bildad man, det borde ärskildt blifva en föreläsningsbok i familjeretsar. Kanske då, vid åhörandet och bejertandet af de här tolkade tankarne, månjen fördom hos gvinnan sjelf skulle ramla och emna rum för en friare, mindre häfdvunnen, nen mera tidsenlig verldsåskådning. A.