Aftonbladet – 4 januari 1868, sida 3

le, Jernvägs-trafiken. EL (Telegrammer till trafikstyrelsen.) NI Malmö den 3 Jan,, kl. 6 e. m. NN Sedan i går förmiddag stark ostlig blå: m ) dels med, dels utan fallande snö. Svår dri n bildning på banan. Godstågen ha idag må rinställas söder om Hör. Öfriga tåg ha me 5 stor svårighet, ej utan tidsförlust, kunn a framföras af tillkopplade senöplogs lokom es I tiver. ej Malmö dea 4 Jan., kl. 8,5 e. m. Stormen och drifbildningen på banan til r Itogo i går qväll, så att tågen n:r 29 och 3 k måst stoppas i Örtofia, sedan ett snöplog lokomotiv fastnat i snö mellan Örtofta oc Land och der qvarstått hela natten. Fem sex fots djupa drifvor förekomma mella tunad och Stehag på flera tasen fots längt Plöjning och skottnivg änrdamålslösa så läng stormen fortfar. Tågen mellan Lurd oc Fimhult för närvarande inställda. ark rens Link TEATER. Södra teatern: Herr Larssons pariserfärd. Nya teatern: Kloka gubben. Dramatiska teatern: En liten lexa. Det synes numera ha blifvit en oundvikli; Iplägsed hos våra smärre teatrar att bjud: på en nn jesn, ett stycke mer eller min. Idre skämtsam öfverblick af det förflutn: årets tilldragelser. Dylika produkter ha sit le som å propos för dagen, och känns Istundom vara af ganska underhållande be skaffenhet; men på något egentligt högre intresse från publikens eller kritikens side kunna de ej göra anspråk. ta konster I för författarne af dylika nyäårsskämt är numera att kunna få tag i något nytt uppsk någon ej alldeles utnött form, under hv den vederbörliga instufningen af de varande fakta kan ega rum. JI detta hänseende, eller hvad fyndigheten beträffar, måste vi äfven denna gång tillerkänna hr Hodell första rummet för hans skämt öfver gamla årets händelser: Herr Larssons Pariserfärd. Iden att göra det hela till ett slags komedi Med en sjelfständig handling och deri episodiskt eller i kupletter infläta årsrevyn har onekligen det goda med sig, att åskådaren slipper hela tiden bekika och undra på dessa allegoriska och mystiska figurer, som vanligen framställas för hans ögon med mer eller mindre djupsinnigt tänkta emblemer och repliker. Nu ha dessa fått rum i en maskeradtillställning, och de behöfva således ej nödvändigt fattas som sådana der luftiga väsenden. Att man i öfrigt ej kan bedöma ett dylikt skämt efter strängare måttstock, och att det ej heller gör anspråk på något sådant, faller af sig sjelft. Hvad man alltid måste beundra hos hr Hodell är hans outtömligt goda lynne och hans fyndiga kupletter, dem han äfven här rikligen anbragt. Bland. de spelande intressera mest hr Thegerström som den, beskedlige f.d. apotekaren Spets och hr Bergström som titelhjelten, husegaren Larsson. Hr Warberg sjunger med smak och känsla sina kupletter. i andra akten om Upsalasängens seger, hvilka väcka stormande applåder. För öfrigt går det hela med den jemnhet, som alltid utmärker denna scens prestationer. I motsats mot föregående har fantasispelet Kloka gubben ånyo framdragit hela lenna apparat af Tiden,, Allmänna opinionen, Reformernas genius m. fl., dem man wumera börjar känna så temligen. Emellerid vilja vi ej neka, att författaren inom lenna sfer visat sig i viss mån originel, att ran politiserat mer än de flesta af sina föresångare, att åtskilliga af hans figurer, till xempel herr Stockholm och gumman Svea, iro rätt gladlynt fattade, och att det hela ;enomandas af stor frimodighet och mycket ntresse för framatskridandet i alla riktninsar. Särdeles lysande och.vackra kostymer, tskilliga sånger af mindre vanligt värde, till empel Revolutionens, samt nagra tablåer ch leddockornas ballett med sin originella 16 och sitt lustiga utförande bidraga att ge let hela mycken omvexling och gla Svåigheten att i fantastiska figurer inlägga nåt slags karakter bör tagas i betraktande, är man vill bedöma de utförande; och amma svårighet må tjena oss till ursäkt, . m vi här ej ingå på någon nskning arl. eras prestationer, medan vi likväl änna, tt samtliga deltagande göra sitt bästa för tt underhålla åskådarne. På Dramatiska teatern gafs i tordags för , örsta gängen ett från franskan bearbetadt imt: En liten lexa, som får sitt enda ärde af det lifliga och spirituella sätt, hvarpå u Hedin uppträder sasom en ung nygift u, som genom att lätsa vara slösande och scentrisk vill lära sin man att vara nöjd ed densstilla husliga sällheten. Det sätt, varpå fru Hedin sjöng kupletter till meloier ur Storhertiginnan, förskaffade henne sormande applåder LITTERATUR TIDNING. håll: Figuier, Jorden före syndafloden. —