Aftonbladet – 4 januari 1868, sida 2

reda en absolut, emot andra, än de genom aftaj n personligen förbundne, gällande rätt. Afhand-l4å gen är således titulus, offentliggörandet modus— quirendi dominium, och Offentliggörandet, i iga om fastighet, motsvarar traditionen i fråga 1 lös egendom. Men det offentliggörande, hvarom här är fråga, icke ett blott kungörande. Det måste bestå i så beskaffad ständig tillgång till upplysningar a de facta, hvarpå en rättighet grundas, att det otsvarar den åskådlighet i afseende å egendomsrhållandet, som besittningen medför i fråga om s egendom. Detta kan endast vinnas genom de i rikets stänrs underd. skrifvelse omförmälda, i de flesta tystater införda s. k. grundoch hypoteksböcsom motsvaras af de i Danmark och Norge ukliga realregister till Skjödeoch PantebögerEndast genom dessa böcker kan tillfyllestgöde offentlighet i ofvanangifna mening åstad-; ingas. Endast derigenom sättes allmänheten i Ifälle att, när som helst och snart sagdt ögonickligt, skaffa sig, såvidt möjligt är, fullständig ;h säker visshet om den rätt till en fastighet, nehafvaren deraf kan ega, om de inskränkninww i utöfningen af eganderätten, han är understad, och om de förbindelser i öfrigt, för hvilka stigheten häftar. Fb mr DD RV KH ms Med antagandet af den grundsats, att sakrätt I nnes genom offentliggörandet, framställer sig en fråga, om fastighetsboken bör tillerkännas ett . ovilkorligt och oinskränkt vitsord, som, enligt vad ofvan blifvit anfördt om den Sachsiska lagen, eri tillägges grundoch hypoteksboken, och som uttryckt i samma lags 22 , i öfversättning 1yande sålunda: I följd af grundoch hypoteksokens ofientlighet medför hvarje i förlitande på ensamma företagen handling, som angår egande-l; ler annan sak-rätt till fastighet, i afseende på i en, som handlat enligt de i fastighetsboken bentliga inskrifningar och i god tro, alla de rätts; ga verkningar, som i öfverensstämmelse med ! essa inskrifningar tillkomma handlingen. Också iller ej förebärande af okunnighet om hvad il: ndoch hypoteksboken är infördt. Den, som l igenom lider skada, har blott ett personligt an. pråk på skadeersättning emot den, som enligt lag ertill förbunden är. Obestridligen är detta det mål, man bör söka l tt genom fastighetsboks-institutionen uppnå: och omiterade. skulle anse önskvärdt, att eganderättsörhållandena i vårt land nu vore så ordnade, att uahanda ur offentlighetsprincipen dragna slutsats, om i nämnde 8 af Sachsiska lagen finnes uttryckt, unnat i hela sin vidsträckta omfattning blifva i omiterades ifrågavarande förslag tillstyrkt såsom ntaglig. . Måhända skall den i en framtid, sedan etta förslag, derest det blir antaget, fått genom in tillämpning bereda tillräcklig erfarenhet till rund för åvägabringande af systemets vidare fullindning, kunna göras gällande; men att för närarande och innan en sådan direkt erfarenhet från jetsammas användande i vårt land, med sina egna rån andra länders skiljda förhållanden, hunnit emtas, tilierkänna fastighetsboken ett så vidsträckt, vilkorligt vitsord, som den i Sachsiska lagen tilligges, synes komiterade desto mera betänkligt, om all försigtighet i afseende på bestämmelserna m rättsverkningarne af hvad i boken inskrifves, åkallas i främsta rummet af möjligheten af missag eller felaktigheter vid bokens förande — en nöjlighet som, om än den åskådlighet af förhålandena, hvilken boken erbjuder, i väsentlig mån illbakahåller sannolikheten af sådana misstag eler felaktigheter, och ehuru exempel deraf i anra länder, der fastighetsböcker finnas, äro, såsom omiterade inhemtat, högst sällsynta, likväl alltid varstår. En annan omständighet, värd att tagas betraktande, ligger deri, att ett stadgande om inskränkt vitsord åt fastighetsboken måste; såsom nan ock vid Sachsiska lagstiftningen insett, förutätta åtskilliga föreskrifter angående domstolens kyldighet icke allenast att ex proprio motu i fatighetsboken göra vissa anteckningar, såsom anående fastighetsegares försättande i omyndighetsler konkurstillstånd, utan ock att om hvarje inkrifningsåtgärd meddela underrättelse åt alla lem, hvilka, såvidt fastighetsboken utvisar, kunna ara af åtgärden i något hänseende intresserade: öreskrifter, som dels icke öfverensstämma med år uppfattning af domarens ställning till partera, och dels kunde komma att medföra kostnader, om blefvo, särdeles för mindre jordegare, nog cännbara. Komiterade hysa också den mening, utt ett stadgande om vitsord af det vidsträckta omfång, som ofvan är ifrågastäldt och hvartill nåsot motsvarande icke finnes i Danmark eller Norse, icke är alldeles oumbärligt för att åt boken örskaffa förtroende, samt att då, äfven med den mvarande ofullständiga lagstiftningen angående astighetsfång och panträtts-förhållanden, endast nera sällan bedrägerier lyckats eller misstag skett, sådana, efter fastighetsboks-systemets införande, skola blifva ojemförligt mera sällsynta, och, såsom ndast utgörande enstaka exempel på så beskaffa le möjligheter af fel eller bristfälligheter som föeefinnas 1 alla samhällsinstitutioner, icke leda til rågot märkbart försvagande af förtroendet til! voken. Till systemets väsende hör, såsom ofvan är annärkt, att offentliggörandet af en transaktion gewom dess antecknande i fastighetsboken är vilkoet för förvärfvande af sakrätt till fast egendom. Denna betydelse af offentliggörandet är densamna, af hvad beskaffenhet ock den handling må vara, som derför utgör föremål, den må angå förvärfvande af eganderätt, servitut, panteller nyttanderätt. Så i ena som andra fallet är anteckingen i boken det medel, hvarigenom full trygg et mot främmande anspråk är att vänta, och tilen för anteckningarne är, med få undantag, det nda lagliga rättesnöret för bedömandet af striliga rättsanspråks ordning eller företräde sinsmellan, dessa må nu vara af samma eller olika rt. Procedere för vinnande af anteckning i boken can och bör således i de flesta delar vara enaanda. Finnes det då skäl att vidare bibehålla len tudelning af rättsförfarandet uti ifrågavarande vänseende, som vi under benämning lagfart och nteckning ärft från tider, då rättsbegreppen deritinnan voro mindre utvecklade? Komiterade kunna cke annat än nekande besvara denna fråga. Tidvunkten för införande af en annan sakernas ordling synes ock nu särdeles lämplig, sedan lagfaren genom bördsrättens upphäfvande förlorat sin gentliga betydelse. Icke kan det vid sådant förlande vara skäl, att, såsom komiterade hört ifråvasättas, bibehålla för inskrifning af eganderätt len gamla benämningen af fasta, vid hvilket besrepp i folkmedvetandet fästats en bemärkelse, som let aldrig og och som komiterade, enligt hvad fvan nämndt är, ej ännu åtminstone vågat inskrifingen tillägga, den nemligen att fastan skulle utenga all rätt till klander å åtkomsten? Lagstifaren bör tvärtom taga sig till vara för befrämande eller vidmakthållande af en sådan förvillelse. Af dessa skäl hafva komiterade, i stället för de lika förfaringssätt, man allt efter egenskapen af le transaktioner, hvilkas offentliggörande man söcer, enligt gällande lag har att iakttaga, velat föeslå, såvidt möjligt är, gemensamma bestämmeler för proceduren så i ena som i andra hänsendet. Benämningarne lagfart, fasta och inteckling skulle i följd häraf komma att bortfalla. Den erm, som skulle sättas i stället, hafva komiterade ökt finna i ordet Inskrifning, såsom betecknande len åtgärd, som sökes, och motsvarande tyskarSEE ANS verden LAR )fver de obarkade trädstammar, hvaraf huet var uppfördt, slingrade sig vilda vinranor och klängrosor, och om sommaren doldes e små fönstren till hälften af himmelsblå raperier af morgonglans, (ett slage blå lommor), här och der brutna af de karmoinröda blommorna på en slingerväxt, som röp in och ut bland de andra blomsterna ch blandade sina daggiga klockor med den 114 sanlkane ovllana F