Aftonbladet – 4 januari 1868, sida 2

floden, de mest pittoreska former, stundom hopande sig i skarpa klippspetsar, eller, med tvärt afhuggna branter närmande sig stranden, medan de, kasta sina skuggor öfver halfva dalen. Ater draga sig bergen undan med en majestätisk böjning, för att lemna rum för många yppiga sädesfält och af ljumma vindar genomfläktade lundar, medan ka landthus ligga strödda öfver hela daen. Några mil nedanför Monockonok, mellan en krökning af floden och en böjning at bergskedjan, ligger den Tilla staden Wilkesbarre, en juvel bland städer, infattad i den älskligaste ram af grönska och skönhet. Tva eller tre mil högre upp ser man staden Pittstown, med sina grufvor, smedjor, qvarnar och moderna boningshus, i hjertat af dalen, der Lackawanna och Susquehanna flyta samman midtibland outtömliga stenkolslager. Så ligger Wyoming i denna dag, i bergens sköte, med den majestätiska floden rullande sina vågor genom dess gröna fält, med kullarnes sluttningar, täckta af trädgårdar och rika koörnfält, begränsad af vilda bråddjup och djupa klippremnor, der urskogens träd ännu stå på rot. Men Wyoming är klassisk mark. och min penna drager sig blygt tillbaka från scener, som en stor skald redan tecknat. Liksom Campbell måste jag vända mig bort från denna vackra, lifliga tafla och gå tillbaka till Wyoming, när civilisationens hand tryckte sin första stämpel derpå. Då — ty det är längesedan — var den en vild, djup dal, skogbeväxt ogh förlorande sig i de vida ödemarker, som utbreda sig i sydvest, der Susquehannas hufvudgrenar förena sig. Ehuru då redan under ett fjerdedels sekel till en del odlad, tycktes dalen likväl knappast vara annat än en orörd skog. Den