Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 3

Bergshandteringen i riket år 1866. (Slut fr. gårdagsbl.) Kollegium har äfven sökt utreda storleken af det belopp stångjern samt jernmanufaktur och stål, som efter afdrag af export och våg— behållning kan antagas hafva återstatt till inrikes förbrukning. Denna återstod, hvilken 1837—41 utgjorde 33 39 centner, samt 1862—66 uppgick till 1,025,325,33 centner, har till beloppet, period från period, ända till och med 1857—61 varit stadd i en ständigt stigande tillväxt, hvaremot tillväx härutinnan under perioden 1862—66 varit mindre än under någon föregående period, med undantag endast för perioden 1842-—46. Af hvad sålunda blifvit anfördt, visar sig, såsom ock ligger i sakens natur, då en ökad produktion för sin fortvaro beroende af en ökad afsättning, att så väl export som den till förbrukning inom landet gående andelen under den tid, som nu är i fraga, i medeltal och på det hela, endast med ett undantag för hvardera af dessa poster, till beloppet, årsföljd efter årsföljd, ökats, ehur likväl å andra sidan, och med afseende på de tillgångar, som varit att disponera, det för de tvenne senåste femårsperioderna uppgående procenttalet för inventarium vid bruksårets slut, jemfördt med enahanda tal för exporten, tillika antyder, isynnerhet för stångjernet, en inträdd, varaktigare tendens till svårafsättlighet på den utländska marknaden. Att på senare åren af den tid, hvarom här är fråga, prisen å den utländska marknaden för svenskt jern, på det hela och i afseende på den öfvervägande delen af tillverkningen, ej obetydligt nedgått, torde kunna tagas för ändt och afgjordt; men ehuru förhållandet härutinnan sålunda ter sig mindre gynnsamt, än det förut vid åtskilliga tillfällen varit och kunnat vara, låter sig dock icke ensamt deraf bestämmas, huruvida och i hvad mån handteringen, med sin ökade produktion och sitt större belopp att afsätta, i fråga om afkomsten af sin verksamhet må anses hafva behöft stå tillbaka för hvad andra näringsgrenar, under jemförliga förhållanden, härutinnan haft att erbjuda; och antagligt är, att af de omständigheter, som kunna tala för en förutsättning i denna riktning, ställer sig den inträdda, ofvan antydda, svärigheten att, i samma mån som förut, afsätta det belopp, som varit att disponera, eller att bringa afsättningen att hälla jemna steg med produktionsökningen, framför det prisfall, som gjort g gällande i fråga om den del af tillverkningen, isynnerhet i hvad angår bättre vara, som verkligen afsatts. Af sig sjelf följer, att de prisfall, som inträffat, varit ganska kännbara, och detta dess mera i den mån omsättningen företrädesvis afsett de jernsorter, som deraf hårdast drabbats. Men jemföres berörda prisvexling med den på marknaden för åtskilliga andra näringsgrenars alster, isynnerhet med den på spanmålsmarknaden, så torde ej sällan denna senare vexling röra sig emellan ännu mera skilda gränslinier. Och den förut gjorda antydan, att svårigheten att äfven till de pris, som varit gällande, afsätta en stor del af det belopp, som varit att disponera, träder framom olägenheten af prisfallet, vinner häraf ökad bekräftelse. , Sasom kändt är, verkar konkurrensen till prisets sänkande, hvilket i nu ifrågakomna hänseende inträffat bland annat äfven derigenom, att den utländske fabrikanten, med tillhjelp af öfverlägsna tillverkningsmetoder, af en rävara eller ett beredningsämne, vida underlägsna de förträffliga material, på hvilka landet eger så rik tillgång, ävägabringar rikat, som, med afseende på det betydligt. ägre priset, för den stora förbrukningen tavas till godo framför den af bättre egenskap varande, men ett högre pris dragande, prolukten. Och då, såsom likaledes är kändt, roduktionen för afsättning af sin tillverking är beroende af den art och form, i hvilsen efterfrågan icke blott äskar och behöf-ver densamma, utan äfven tvingas att bäst. erkänna dess företräden, är det af synnerlig: vigt, att; derest begärligheten af ett varuslag: visar tendens att gifva vika, då, och i den mån sådant inträffar, till en början jemte letta varuslag på marknaden söka införa ett unnat, hvilket der kan hafva benägenheten ör sig, på samma gång tillverkningen i och