Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 3

satte sig med den nordiska arkeologien, och följd naturligtvis med lust och ifver deras undervisnin; Redan tidigt tilldrog han sig uppmärksamhet gt nom att läsa och tyda de svåraste manuskripte och inskripter som funnos på de urgamla mont menterna öfver hans förfäder. Vid 22 års ålder van han guldmedaljen för sin afhandling om fornmin nesmärkena vid sjön Msetlar,. Det är erkändt at han i denna afhandling gaf Finn Magnussen nyc keln till lösningen af den berömda inskriften p en klippa i det sydliga Sverge (Runamo-inskriften Denna inskrift var så otydlig, att den berömd Berzelius ej drog i betänkande att förklara de; för naturliga gångar i klippan. Den är emellerti en på isländska affattad bön att seger måtte följ Haralds vapen mot den svenska konungen Sigur och förskrifver sig från år 735. — Saxo Gram maticus, som skref i det 12:e århundradet, berät tar, att Waldemar I, som regerade i samma år hundrade, förgäfves sökt att få den läst, ty in skriften var redan då oläslig. Professor Raffin son skref sin afhandling 1831, men Finn Magnus sens tolkning af inskriften blef först känd 18534 Vare detta nog sagdt om den förres idter, som si mycket bidragit att göra den senare till en ut märkt antiqvarie. Man må för öfrigt ej tro at detta är sagdt för att på minsta sätt fördunkl: stora solen på nordens Nitterära himmel. Frål 1832 till 1846 undervisade Raffinson i flera skolo och läroanstalter i Danmark. Norge och Sverge På samma gång använde han sina Tediga stunde; till studium af botaniken, och resultatet häraf ble en revision af Linn6s förteckning öfver Sverge: växter, några betraktelser öfver vätskornas cirku lation hos växterna och en följd af märkliga ex perimenter, liknande Knights och Dutrochets, för att bestämma orsakerna till växtrötternas sträf vande att gå nedåt. År 1847 vann han ett pris som en ryss hade utsatt, och erhöll dessutom en Snhändig kejserlig skrifvelse på pergament Några år derefter utgaf han en mycket intressant afhandling om Danmarks flug-species, som vittnade om stor förståndsliflighet, samt att han äfven studerat entomologien. År 1858 vistades han i Upsala, men hade härunder den olyckan att på en botanisk utfärd störta ned från en klippa på ett djup af tjugu fot och bryta af sitt ena ben, hvarigenom han icke. blott blef halt för hela sin lifstid, utan äfven skadade de inre delarne så att han alltsedan haft en svag helsa. Han befinner sig nu i det inre af Virginien för att stärka sina krafter, och vi hoppas att han snart skall vara tillräckligt återställd för att kunna återvända hit till Washington) och mottaga de offentliga utrycken af vårt erkännande af hans förvånande och värdefulla upptäckt (af runristningen). Förlidet lemnade prof. Raffinson Kjöbenhavn för att anäda sin arkeologiska resa. Han besökte först kney-öarne, der han hade den lyckan att finna nånga märkliga monumentala inskrifter, smycken, agtredskap,-vapen samt jordbruksredskap. Derefer besökte han Island, der han påträffade flera värdefulla fornminnen, men intet synnerligt nytt. Hans notisbok med målade skizzer af de varma sällorna, de eldsprutande bergen, glaciererna och le sönderslitna kusterna äro mycket underhållanle. Men det var i Amerika, i vårt närmaste srannskap som det var honom beskärdt att sätta ironan på det stora antalet af sina arkeologiska pptäckter. Grafskriften öfver Suasu och de kvärdiga lemningarne af hennes person och t skall hädanefter utgöra ett moment i denna erldsdels historia.