Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 2

kl. 10 på morgonen. Der ombyttes vagnar, ty snälltåget kommer från 5:t Bouis hitupp och går utan afbrott åt vestern. Ända hittills gick banan genom ett fullkomligt bebodt och skogbevuxet lågland, eller genom sanka, sumpiga ställen, och säden stod öfverallt förträfflig. Bortom Lawrence vidtaga nu prairierna, och jag hade trott mig finna dessa, alldeles som dem vid Omaha, för det mesta öde och obebodda, men såg snart till min glädje att jag fullkomligt misstagit mig. Visserligen var här prairie-marken öfverallt genomskuren af små floder med sina skogiga dalar, men äfven mycket längre fram syntes nybyggena icke aftaga. Rika och yppiga sädesfält omvexlade med fruktträdgårdar; der och hvar betade små fredliga hjordar; nätta hus stodo öfverallt i närheten af banan, och civilisationen :syntes verkligen ha spridt sig ganska vidt omkring, öfverträffande här många för en bättre handel mycket mera välbelägna sträckor... Och hvilken säd vaggade icke öfverallt på gyllene stänglar! Visserligen hade vesterns landsplåga — gräshopporna — äfven här begynt sina härjningar, och der, hvarest lokomotivet brusade fram och lät sitt ångregn stundom nedfalla, uppstego dessa besvärliga och farliga gäster som ett moln från gräsvallarne. Åtta till tio mil bortåt foro vi alltjemnt genom små städer, hvilka dock blefvo obetydligare, ju närmare vi kommo vestern, till dess vi i Junction City åter sågo tillredelserna till en större stad. I Junction City skola nemligen — såsom äfven namnet tillkännager — framdeles flera banor mötas, och den spekulerande amerikanaren dröjer icke tills detta skett, utån redan resa sig omkring platsen för de blifvande banorna ståtliga tegelstenshus — fast ännu icke omgifna af et!