Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 2

örmår. Staten har ju gått ända derhän i illfarighet mot slika önskningar, att läroerk upprätthållas, der det inträffat att ännu n månad efter terminens början ingen enda irjunge sig anmält: så var åtminstone förlandet vid Skeninge enklassiga elementaroverk höstterminen är 1866. Vi yttrade, att upprättandet eller utvidandet af elementarläroverk varit planlöst, ch i det föregående är redan ett och annat akförhållande berördt som visar, att så tillätt. Ett konseqvent aktgifvande på särskilda andsdelars folkmängd, afståndens längd, komnunikationernas beskaffenhet, ifrågasatta läroverkssätens lämplighet i öfrigt m. m. d., har nan under senare tider haft svårt att uppcka. Det skulle föra oss alltför långt utom änserna för denna uppsats att anföra exemI härå. Med biträde af statskalenderns örteckning öfver allmänna läroverken, en communikationskarta och en tabell öfver Ikmängden. länsvis kan dessutom enhvar itt härom öfvertyga sig, hvarföre vi blott NR förhållandet såsom förtjent att framleles komma något mera i betraktande, än illförene skett. : Medan detta system florerat, har elemenarläroverkens budget uppsvällt mer och mer. Huruvida regeringen, af egen drift eller andras illskyndelse, förbereder sig att af instunlande riksdag äskac nya anslag för denna ren af undervisningsväsendet, känna vi ej, nen sakna ej grund att förmoda, att hon mottagit underdäniga påstötningar, liksom vi känna att enskilde representanter hugnats ned enträgna anmaningar att utverka statsmedels beviljande för nya eller utvidgade elementarläroverk i de orter, hvilkas intressen de — såsom den gängse expressionen af en skef tankegång lyder — ha att bevaka. Detta har för oss varit en ytterligare uppfordran jemte flere andra, som vi ej denna säng hinna beröra, att hemställa till allvarigt öfvervägande, huruvida ej detnu en rund id iakttagna förfarandet tilläfventyrs har sina ganska betänkliga sidor. Behofvet at sträng sparsamhet är i detta ögonblick af jefallande natur, det måste tillåtas med allrar och följdriktighet taga ut sin rätt. Men let är ej hänsyn till nu för tillfället tvinsande omständigheter som förestafvar vårt yrkande, hvilket sålunda ej heller innebär rågot tyst medgifvande, att man sedermera, när det blir bättre tider,, må återgå till utfvande af den hittills i dagen lagda frikoigheten; ty den synes oss i sjelfva verket fela sitt ändamål. Här ofvan anmärktes, att man nu åtmintone borde stanna, hvarmed antyddes att detta kanske ej vore nog. Det är ock vår mening, utt ett steg måste tagas ej tillbaka, men in vå en annan-väg. Och detta steg heter — utt främja och gynna uppkomsten af enskilla högre läroverk: första vilkoret derför är 5. k. dimissionsrätt, naturligtvis under en för le offentliga ändamål, som med statens unlerVishingsatistalter afses, betryggande konroll. Då det är faktiskt gifvet att, af ett ller annat skäl, en mängd föräldrar hellre åta sina barn besöka de enskilda läroverk, ler undervisningen dyrt betalas, än statens, ier den är kostnadsfri, skulle man härigewom ej blott värja sig mot de oupphörligt ;kade kostnader för läroverksb ggnader, löer, pensioner, som olemantarskd ornas med växande folkmängd ökade freqvens kommer tt kräfva, utan ock i någon mån kunna ninska den nu högt uppdrifna läroverksyudgeteli. Och härtill måste man besluta sig, om eljest folkskolan, den stora majoritetens skola, skall komma i åtnjutande af de tillsängar, hon behöfver, för att lyftas ur sitt varande, blott alltför otillfredsställande skick. Må man ej invagga sig i den föreställningen; tt en mängd smärre s. k. elementarläroverk kati fylla bristerna i den folkbildning, som skulle utgå från folkskolan, ller i någon mån ersätta en gå folkskola. Vi ha berört detta ämne i det föregående och vilja här blott bifoga den önskan, att hir riksdagsmän ville taga närmare kännelom om åtskilliga tvåklassiga elementarläroverk och pedagggier: jen sädat bekantskap skulle blifva särdeles upplysande i ämnet. För öfrigt täla andra omständigheter, starkt för Vår åsigt om nödvändigheten att åt enskilda bemödanden och kostnader öfverlåta si del af det högre skolväsendet. Dels tro vi, att mån har allt skäl att på undervisningens alla sferer, från den lägsta till mn högsta, önska en täflan mellan offentliga oc : je allera och enskilda läroverk, Som sporra, koma. kolnplöttera hyarakära: bels har det redan visat se omöjligt att väl besätta ällä de många lärarebeställhingarha: Deras tillväxt her Varit så shabb; att tillgåbipn å skicklige lärare statt och star i ett ganska ogy saint örhållande till efterfrågan. För närvarande ära öfver 100 lärareplatser stå lediga; vi betvifla att denna siffra kan uttrycka ett under god tillgång normalt, af, vanlig afgång och flyttning in: in. beroende, förhållande. Men äfven om vi Jern stotta Aprhön, sf hes visa likVal Qispehserha från stadgade komz vetensvilkor m. fl. kända omständigheter, att rist å duglige lärare är för handen; — för utt. hl Bj 1 Thöjllgen oträhgät. mål, åberopa undra oss till buds stående intyg, heintade rån notorisk oduglighet hos en och annan om, i brist på bättre, blifvit vid elementarkolan anställd såsom lärare. Man torde ärvid invända, att svårigheten för enskilda iroverk att erhålla skickliga lärare ej är ninelre: Men oe bör ej lemnas ur sigte, att nintlige de indervisandös öfrerlägsha skickghet är för privatskolör ett absoint lifsvilor, som inåste tillgodoses, för hvilket ändanål (lb ock erbjadå bättte arvoden. Staten an ej beträda den vägen, ätt gentin ånyd etydligt höjda löner locka till läroverken yrmågor, som nu vända sig derifrån. Hvad vi velat framhålla är, för att i kortet sammanfatta det sagda, ej blott att den .undande riksdagen icke bör vidare fortgå Å den bana, som sedan ett årtionde följts i shahälingek af den del af den offentliga ERS ss TENERIFE SENSOR TER