Aftonbladet – 2 januari 1868, sida 3

torftiga författning, hvilken, utvuxen uw Oktoberdiplomet, i Februaripatentet erbjöd de kargaste konstitutionella heterni, och hvilken likväl den tiden helsad om morov spdnaden till ey ny, bättre tid, ble lagd i akt och bann. År deticke som en dri hvad under dessa tio månader blifvit full bordadt? Och i dag, vid slutet at denna epok för författningens nya födelse, utgår, för krönande af verket, uppmaningen til dem, hvilka hittills såsom deputerade deltagit i dess upprättande, att nu sjelfva inträdövi kronans högsta råd, att .) öfvertaga utförandet, att med egna inder utdela den nelser -— att konstitutionella frihetens -bli ministrar. Sannerligen, det triumtens dag, som den sak, hvilk denna tidning försökt att tjena, sällan firar. Men under det dåen frisinnade tidningen sålunda ger luft åt sin egen tillfredsställelse bedårar den sig icke i afseende på den stora allmänhetens känslor. Hos mängden, sä bladet, saknas den fullkomliga glädjen öfver tilldragelsen. I Österrike är sedan två ärhundraden en ny era för ofta helsad; för ofta har redan den följande timmen för lögn bestraffat sin föregångares löften. Independance belge yttrar, på uppgift som de båda österrikiska sa lyckligt löst: Denna uppgifv var lika svår som stor; det ällde att på duaismens basis grundlägga ån nya organisationen af denna gamla monarki, som genomgått så många prof och utstått så djupgående ombildningar. ufverenskommelsen mellan kejsardömets båda hälfter har slutat de inbördes stridernas gera; man bör hoppas att de under habsburgarnes spira förenade nationerna numera skola kunna i full frihet utveckla sina moraliska egenskaper och sina aateriella resurser för att återgifva aden dubbelhöfdade örnena den makt och den glans, som idag icke tillkommer andra folk än de som lefva lyckiga under institutioner efter deras eget val. Geno sin ihärdighet och sin ståndakti har Ungern återeröfrat sin fordna konstituion, renad i 1848 års pröfningar; för första ängen ersätter också i det egentliga Österike en fritt diskuterad och afnatisnalrepresentationen antagen grundlag den fordna byåkratiska despotismen och de ostrojerade författningar, som efterföljt hvarandra sedan tt tiogtal är. Sakernas nya ordning har onekligen blifvit srundlagd på många ruiner och har förstört nänga historiska traditioner. Dualismen sjelf ir icke någon tillräckligt er grundval för cejsardömets bestånd, hvarken centralisatioen eller den feodala federalismen ba ännu agt sitt sista Ord. Det klerikala inflytanlet, som bidragit till det absolutistiska Österikes storhet, har icke ännu nedlagt vapen. Men allmakten i framåtskridandets ideer skall väl numera, då de kunna röra sig fritt, påkynda assimilationen af skilda elementer som nnu kämpa i monarkiens sköte och förena inder det gemensamma intressets bantr de jartier som skilja sig i underordnade frågor. terrikes Pånyttf idsfråga! vägen är banad och de värsta! Iren äro redan öfvervunna. Styrelsens et och befolkningarnes politiska förstånd kola fullända det så väl påbörjade verket. al om den sdagarne v vå ENVRKRASTNGE Re