Aftonbladet – 2 januari 1868, sida 3

Jag var icke hungrig, utan stannade qvar kupen och betraktade alla dessa menniskor, som sprungo för att i största hast sluka sin niddag. Största delen af passagerarne hade redan vått in i matsalen, då en herre kom gående med linien af vagnar och i hvar och en de öppna kupeerna kastade mönstrande blickar. När han hann fram till min och fick jgonen på mig, tvärstannade han. Ett rop af bestörtning var nära att undlla mig, ty der hade jag ju min eröfring midt för ögonen. Han stod stilla ett par sekunder, vände leretfter om och försvann. Jag såg vissergen vid ett par stationer, der tåget uppehöll sig något längre, en skymt af mannen; men han drog sig alltid tillbaka då han märkte att jag observerade honom. Utan vidare äfventyr ankom jag till Göteborg, der min, svåger var mig till mötes. Han förde mig till hotell Göta källare, der han tagit rum för mig. Viskulle först den följande dagen på eftermiddagen begifva oss till Myn Svåger måste invänta ångten från Kjöbenhavn, med hvilken hans bror skulle anlända. Syster min hade gifvit sin man i uppdrag att bedja mig göra åtskilliga uppköp för hennes räkning, så att jag fick full sysselttning under den tid vi dröjde i Göteborg. Jag snyggade upp min yttre menniska och begaf mig derefter ut i den stora staden, med en gosse till ciceron. Ilela eftermiddagen behöfde jag för att gå i och ur bodar. Under denna min vandring tyckte jag mig ett par gånger se en skymt af eröfringen; men jag var icke fullt säker på att det var han. Trött efter ansträngningarne återkom jag till hotellet och inträdde i mitt rum. Min svåger var icke hemkommen, utan hade tillsagt att jag skulle dricka mitt tå och icke invänta honom. Jag gjorde så äfven och slog mig derefter ned vid ett af fönstren, för att samla mina tankar och intrycken af resan.