Aftonbladet – 2 januari 1868, sida 3

eEttr.e RI i I tillverknin sammanhang med förbättrade till: ch den deraf väsentlig i produktion. Enlig! förts i verkningsmetoder beroende tillväxten bergskoilegii i äldre tider afgifna berättelser ys kolförbrukningen vid tackjernstillverkningen i riket för cirka 40 år sedan ha j medeltal utgjort minst 4,37 tunnor pr centner. Ett årtionde senare anfördes så exempel på synnerligt låg förbrukning tunnor pr centner, dock undantagsvis, da om samma ort, der samma må an des, fö gjorde 3,50 å 2,84 tunnor pr centner. Sederera har kolförbrukningen i allmänhet bett. Den högsta under 1866 uppifna var vid en inom Norrbottens län benad masugn (3,99 tunnor pr centner) dock ildt ogynnsamma omständigheter, sta (1,34 tunna pr centner) vid län, vid hvilken 1Nvänrukningen vid andra verkstäder utunder och Långshyttan i Kopparber äfven det märkliga förhållandet egde rum, den der ås tadkoms den största tackjernsan i riket, nemligen 105,360 ctr. Medelförbrukningen — anses — approximativt kunna beräknas till omkring 1,90 å 2 tunnor pr ctr. Stångjernstälverkningen under år 1866 (vid 416 stängjernsverk med 932 smältnärdar) har uppgätt till 3,923,900 ctr, öfverstigande nästföregaende årets med 432,000 ctr och den ärliga, medeltillverkningen under de senaste fem åren med 601.900 ctr, är likaledes den största under något bruksår hittills. Fastän icke några uppgifter kunna meddelas i afatt seende på förbrukningen af brännmaterial, enär tillverkningsmetoderna äro högs t olika, anses otvifvelaktigt, att besparing i kolför rbrukningen inträdt och än vidare är att motse i följd af de oaflatliga bem iden vetenskap och erfarenhet i förening å denna vigtiga sak alltjemt egna. Kommerskollegium omnämner s förhallande, som synes a Itmera vinna insteg, och hvilket bör betraktas såsom en början till en arbetsfördelning i stort vid denna gren af jernhandteringen, bestående deri, att dessa verk användas uteslutande, eller i betydligare omfattning, för tillverkandet af små tstycken, hvilka sedan, der de ej disponeras direkt för export, hufvudsakligen vid andra, med valsverk Ada, verkstäd ällas och utarbeta sant inom tri n (Gelleborgs, i. och Vestmanlands län) är för Idt uppgifven en tillverkning af sådana smiltst tycken, uppgaende till 401, 600 centner. För att erhålla en föreställning om stångverkningens både successiva och betydliga tillväxt, torde här allenast två tal behöfva angifvas. Medeltillverkningen å 36 utgjorde 1,656,509 ctr, och dito åren 11862—66 — 3,322,000 ctr. Jernmanufaktur och MÖTlperiningen bedeifven vid ; vork, har 1866 utgjort 549,300 dels det nästföregaende Iverkning med 90,300, års med nära 9 000 ctr, dels 1860 och 1861 årens dito med 20,500 ctr ärl n, men är, med undantag af dessa fyra är, dock större än nägot å är fråh och med 1833. Att äfven denna ren varit i ständig tillväxt avarande tillverkuving ut tiujorde I i rundt tal ären 1833—56 179,600 oden i medeltal 1262—66 till 100 c Beträffande särskildt ståltillverkningen, så uppgick den 1866 till 94,400 ctr, deraf efter Bessemermetod åstadkoms 19,600 ctr vid Sandviken och 7100 vid Edskeny begge i Gefleborgs I 628 vid Lenna i Stockholms län, 6000 vid Siljansfors i Kop parbergs län och nära 3000 vid Carlsdal i Örebro län. Från samtliga jeruvågar och andra utskeppningsställen har under året 1866 afgått till export (stångjern och jernmanufaktur) z 807.300 ctr till inrikes förbrukning uttagits 202,200 etr och inventariwm vid smidesårets it utgjorde 1,706,200 ctr. Summa 4,716,400 etr. Den export af stångjern och det utgående inventarium af enahanda, ags tillverkning som I 0 begge till beloppet de största som för något ar från och med 1833 förekomma. Exporten den för nästföregaende året med 581.309, ctr samt m edelexporten under de senaste 5 ären med 363.000 otr. Sedan kolleg reteelserna inom jerntillverkningens områ sålunda redogjort för föde, meddelas en högst intressant och om stor skar pstnnighet vittnande unders ökning beträffande den inhemska jernförbrukningen, för hvars qvantitativa bestämmande en vidlyftig serie af sinnrika kalkyler uppgjorts, som påtagligen tillskyndat örfattaren, kommerserådet Stenberg, ett ofantligt arbete, men tillika tacksamt, emedan det utgör värderika bidrag till en hittills alls icke bearbetad branche af vår näringsstatistik. Berörde undersöknin upptager flera sidor i berättelsen, är fi lyftig att här intagas och kan ej utan genhet sammandragas. Vi nödgas derföre inskränka oss till att endast omnämna det intressanta arbetets tillvaro. Vidare fästes uppmärksamheten derpå att oaktadt den riktning till förbrukning i stort, om användandet af stål på senaste tider tagit och än vidare later motse, särskildt med änsyn till jernvägarnes behot, så är dock E uindustrien den del af bruksrörelsen, som väl icke i afseende på varans beskaffenhet, men i fråga om den omfattning, i hvilken tillv erkningen bedrivits, minst har gått framät. I sammanhang dermed erinra. att just denna tillverkning, och isynnerhet på den väg som den Besseme orska metoden att tillverka stäl omedelbarligen af tackjern, med den tillgang på träkol och ypperliga malmer, som det eger, bör blifva af stor betydelse. Af de ädlare metallerna har under ROSTERS NOTE TA OT ST årets Carin menade, sedan hon fått veta huru enes han betraktat mig, att han var en blifvit betagen och att engelsman; att han åt han Jake Laa häll oc ftirot andact darföra